Vad har hänt mellan Eritrea och Etiopien och varför har konflikten blossat upp igen?
Sofie, Halmstad (5 maj 1999)
fiffigafiffi[snabel-a]altavista.net
Eritrea blev en italiensk koloni på 1890-talet. En stor del av befolkningen är muslimer. Italienarna använde Eritrea som bas för ett angrepp mot Etiopien 1936. Etiopien ockuperades under några år, delvis med hjälp av trupper som rekryterats i Eritrea. Senare under Andra världskriget kastade britterna ut italienarna och efter krigets slut införlivades Eritrea med Etiopien. Det fanns stora kulturella skillnader mellan Eritrea och Etiopien. Eritreas befolkningsmajoritet är muslimsk, medan etiopierna främst är kristna. Eritreanerna bildade en befrielserörelse 1958, en rörelse som 1991 besegrade det då av en marxistisk galen diktator, Mengistu Haile Mariam, försvagade Etiopien. Under 1993 ordnades en folkomröstning och Eritrea blev självständigt och upptogs som medlem i FN.
Eritrea har bara 3,5 miljoner invånare (mot Etiopiens 50 miljoner). Efter 30 års krig har Eritrea blivit ett av Afrikas – och därmed världens – fattigaste länder. Några demokratiska val har det aldrig varit tal om, utan presidenten Isaias Afwerki har styrt självsvåldigt. Efter flera års fred mellan Eritrea och Etiopien bröt strider ut på nytt i början av 1998. I februari 1999 blev det krig och ett regelrätt fältslag utkämpades i mars. Eritrea uppges ha 180.000 man vid fronten, vilket naturligtvis är fullständigt orimligt för ett land med 3,5 miljoner invånare. Striderna började 1998 när eritreanerna ockuperade en liten gränsby, Badme. Byn har numera återtagits av Etiopien.
Konflikten rör till synes obetydliga gränsområden och det förefaller för en utomstående fullständigt horribelt att två av världens fattigaste länder ska bekriga varandra istället för att satsa på ekonomisk uppbyggnad. Etiopien har blivit av med den marxistiska diktaturregim som länge styrde landet och Eritrea har uppnått den självständighet som landet så länge kämpat för. I den mån Eritrea haft någon ekonomi har den till stor del varit beroende av möjligheterna att exportera till Etiopien. Allt detta är nu spolierat.
De två länderna är fattiga och styrs av auktoritära regimer. Sådana vänder ibland landet mot yttre fiender för att avleda befolkningens intresse från den egna regimens inkompetens. Det är nog dessvärre vad som har hänt i både Eritrea och Etiopien denna gång.