Vem var Edmund Burke?
Jonas Harkman, Västerås (16 november 1999)
jonas_03[snabel-a]hotmail.com
Edmund Burke föddes i Dublin 1729. Hans far var advokat och protestant. Hans mor var katolik. Edmund anslöt sig till faderns religion. Han studerade juridik och började praktisera som advokat, men övergick snart till författarskap och politisk verksamhet.
Hans första betydelsefulla skrift var A Vindication of Natural Society som utkom 1756. 1761 blev Burke assistent åt ministern för irländska frågor och 1765 blev han sekreterare åt den brittiske premiärministern Lord Rockingham.
1766 invaldes Burke i parlamentet, där han var ledamot fram till 1794. Inledningsvis representerade han den obetydliga valkretsen Wendover, men under perioden 1774-1780 representerade han Bristol, då Englands näst största stad. Från 1780 representerade han återigen en mindre valkrets, Malton.
Burke var medlem i whig-partiet (som senare blev det liberala partiet, numera Liberal Democrats). Han var sitt partis ledande talesman i konflikten med kung Georg III, som försökte utvidga kungamakten. Burke engagerade sig också för de amerikanska kolonisternas sak, mot den brittiska kronans övergrepp. Under sina sista år i parlamentet arbetade Burke för att ställa den brittiske generalguvernören i Indien, Warren Hastings, inför riksrätt för maktmissbruk och övergrepp mot den inhemska befolkningen. Hastings ställdes inför rätta 1788, men frikändes 1795.
Mest känd är Burke för sitt lidelsefulla engagemang mot den franska revolutionen, som bland annat tog sig uttryck i Reflektioner om franska revolutionen, 1790. Boken fick en oerhörd genomslagskraft och utkom på ett år i elva upplagor. Den har betecknats som “den moderna idékonservatismens utgångspunkt” av en mot konservatismen så kritisk man som Herbert Tingsten.
Boken utgavs för första gången på svenska 1982 av Contra Förlag. 192 år efter originalutgåvan.
Ett förord till den svenska upplagan skrevs av Gunnar Heckscher, som var professor i statskunskap och ordförande för Högerpartiet (nuvarande moderaterna) mellan 1961 och 1965. Gunnar Heckschers förord till “Reflektioner” finns på Contras hemsida.