Jag skulle vilja veta lite mer vad som händer med polackernas försök att stödja den vitryska opposition för att störta den vitryska presidenten Lukasjenko, med bl a radiosändningar över Vitryssland. Påminner lite om Radio Free Europe. Finns det stöd från svensk sida?
Jonas Bohman, Göteborg
jonas.bohman[snabel-a]swipnet.se
Aleksander Lukasjenko är en av de sista ledarna med en auktoritär och diktatorisk ledarstil sedan Sovjetunionens fall 1989. Han spelar mycket på sovjetmentalitetens rädsla för hot från väst och demokratiska förändringar. Inför det vitryska valet 19 mars 2006 känner uppenbarligen den nuvarande presidenten Victor Lukasjenko sig hotad av oppositionen i landet. Han lyckades i en folkomröstning 2004 öppna upp för möjligheten att ställa upp i valet 2006 och därmed utöka sin mandatperiod, utöver de två som han enligt lagen då hade rätt till, genom att missbruka vallagen och trakassera politiska motståndare som skulle kunna hota Lukasjenkos makt. Dessutom är landets tre tv-kanaler kontrollerade av staten och oppositionella röster saknar möjlighet att göra sig hörda genom dessa kanaler. Många valobservatörer har vittnat om valfusk i landet och att oppositionspartier förtrycks av regeringspartiet. Som exempel har regimen olagligförklarat minst 56 icke-statliga organisationer i landet och stängt ned ett tiotal medier. Många företrädare för EU och USA har förvägrats inresetillstånd. Oppositionen har förutom att de motarbetas av den vitryska regimen svårt att komma överens då oppositionen i praktiken är en koalition av kommunister, nationalister, socialdemokrater, gröna och liberaler.
Polacker utgör en relativt stor minoritet i Vitryssland, 400 000 av 10 miljoner invånare, och den polska organisationen SBP (som har 10 000 medlemmar) kan komma att spela en stor roll i Lukasjenkos strävan efter att hålla sig kvar vid makten. Konflikten började med att presidenten ogiltigförklarade organisationens årsmöte 2005 eftersom de Lukasjenko-trogna förlorade makten i organisationen till Andzelika Borys. Lukasjenko har också i ett tal anklagat Polen för att använda den polska minoriteten för att störta den vitryska regeringen samt anklagat den polska minoriteten för att vara ”Amerikas lakejer”. Därför är de flesta analytiker överens om tolkningen att Lukasjenkos behandling av den polska minoriteten främst handlar om en renodlad maktstrid och inte om en etnisk konflikt.
Trots det har Polen och Vitryssland utvisat varandras diplomater som en protest mot respektive lands ageranden. I Polens fall protesterade man mot hur den polska minoriteten behandlas av den vitryska regimen, och i Vitrysslands fall mot att Polen har stött oppositionen i Vitryssland genom bland annat radiosändningar. En liknande verksamhet finns i Litauen. Dessa radiosändningar har haft som syfte att stärka oppositionen och att sprida information som annars trycks ned av regimen. EU-kommissionen har beslutat om att satsa på fria och obundna tv- och radiosändningar för att hjälpa oppositionen i Vitryssland. Ett tyskt mediaföretag har fått i uppdrag att utföra detta.
Polen har dessutom dragit tillbaka sin ambassadör från Minsk efter att vitryska trupper attackerat SBP:s huvudkontor. Polen har som EU-land krävt att EU ska agera och kritisera Vitryssland för hur de behandlar sina minoriteter.
Jag har inte lyckats finna någon organiserad motkamp i Sverige. Däremot har jag funnit några fåtal undantag som tydligt stöder och bistår oppositionsledare i Vitryssland. En är CUF:s förbundsordförande Fredrick Federley som samarbetar med den vitryska ungdomsorganisationen Seventh Side och en annan är LUF:s förbundsordförande Fredrik Malm som samarbetar med det liberala ungdomsförbundet Yabloko Youth. En tredje är folkpartisten Johan Chytraeus som fått stöd av den liberala partiledaren, Valdimir Novosiad, i Vitryssland i sin riksdagsvalkampanj 2006. Den fjärde, Tobias Ljungvall, är en journalist som sedan 1999 har besökt Vitryssland minst 18 gånger. Han skriver på sin blog om händelseutvecklingen i Vitryssland: http://tobiasonbelarus.blogspot.com/. Givetvis finns det fler exempel, men dessa får räcka.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert