Varför sprack den borgerliga regeringen i Sverige 1978?
Marlen Wolf (13 november 2000)
marlen_w[snabel-a]hotmail.com
Regeringen bestod av de tre partierna centern-moderaterna-folkpartiet. Det var då centern som var största parti. Partiet hade 1976 gått till val på ett avskaffande av kärnkraften som viktigaste fråga. Moderaterna var starkt för utbyggnaden av kärnkraften och hade där stöd av folkpartiet.
I regeringsprogrammet gömdes kärnkraftsfrågan undan, men gång på gång hamnade regeringen i situationen att viktiga beslut rörande kärnkraften måste fattas. Ibland var det rena formaliteter, som olika former av tillstånd för kärnkraftverk under byggnad som skulle utfärdas av regeringen. Ibland mer substantiella frågor som byggandet av nya kärnkraftverk. Efter ett antal uppslitande konflikter i kärnkraftsfrågan ställdes frågan på sin spets i oktober 1978. Centern ville överlåta ärendet till en folkomröstning, medan moderaterna och folkpartiet ansåg att regeringen skulle ta det politiska ansvaret, inte minst eftersom socialdemokraterna i kärnkraftsfrågan stod på ungefär samma linje som moderaterna och folkpartiet. Centerns extrema linje i kärnkraftsfrågan, ett stopp för all kärnkraft, hade alltså ett mycket begränsat stöd i riksdagen.
När regeringen avgått var den allmänna förväntningen att det skulle bli en koalitionsregering mellan moderaterna och folkpartiet. Folkpartiledaren Ola Ullsten hade uttalat att han skulle söka bredast möjliga förankring för en ny regering. Det visade sig sedan regeringen väl fallit att Ullsten hade helt andra planer. Han lyckades använda författningens regler till det yttersta. Om talmannen föreslår en statsminister blir denne godkänd om inte en majoritet röstar nej. Ullsten fick ja-röster enbart från folkpartiet, medan både moderaterna och vänsterpartiet röstade nej. Ullsten blev vald på centerns och socialdemokraternas nedlagda röster (ja 39 röster, nej 66 röster, avstår 215 röster – Ola Ullsten var vald!)