Jag ville veta va egentligen assimileringen betyder och vad innebär det?
Falle, Eskilstuna (6 september 2007)
ferduos__007[snabel-a]hotmail.com
Assimilering betyder sammansmälta och är ett begrepp som främst används inom invandringsdebatten. Assimilering ställs ofta mot begreppet integration och för att göra en liten generalisering av verkligheten har USA:s invandringspolitik främst kännetecknats av assimilering medan västeuropeisk och svensk invandringspolitik främst kännetecknats av integration.
Vad är då skillnaden mellan de två begreppen? Jo, assimilering syftar till att alla invandrare, oavsett härkomst, ska anpassa sig efter mottagarlandets lagstiftning och kultur. Det handlar inte om att olika invandrargrupper förbjuds att ägna sig åt egna kulturella uttryck utan om att alla samhällsgrupper måste enas om en minsta gemensamma nämnare, en ram om man så vill. Allt inom ramen är tillåtet. Det är med andra ord okey för muslimer och judar att bygga moskéer och synagogor samt fira sina högtider. Men det är inte okey för muslimer och judar att bryta mot den inhemska lagstiftningen av religiösa skäl. Inte heller tillåts legala undantag av religiösa skäl.
Extrema exempel är hedersrelaterat våld och könsstympning. Mindre tydliga fall är förbud mot att bära huvudbonader i skolan. Vissa anser att muslimska kvinnor ska få undantag från sådana regler (som inte behöver vara lagar utan regler på den enskilda skolan). Sådana undantag strider mot assimileringstanken och det finns en viss tendens till att USA har övergivit assimileringstanken när det gäller det utbredda kravet på kvotering, affirmative action, och särskilda stöd och speciallagstiftning till vissa grupper. I Sverige har debatten om skolor bör ha sina avslutningar i kyrkor eller i mer neutrala rum varit ett tecken på att Sverige har satsat mer på integration och mindre på assimilering. Vissa debattörer har fått för sig att det är kränkande för muslimer och andra grupperingar att behöva sitta i en kristen kyrka.
Assimilering handlar dock inte bara om lagstiftning utan också om kultur och identitet. Den som förespråkar assimilering vill att invandrare, precis som infödda, delvis ska bekänna sig till den inhemska kulturen och kräver att ingen vänder sig helt emot den. Framförallt kräver assimileringsförespråkarna att alla olika kulturer erkänner den inhemska majoritetskulturen som just en majoritetskultur med en upphöjd status.
Det främsta sättet att uppnå dessa målsättningar är att skapa arbete för alla så att alla invandrare får en chans att komma in i det samhälle som de lever i. Där har USA lyckats bättre än Europa, inkl. Sverige.
Integration handlar i sin tur om att den inhemska majoritetskulturen ska anpassa sig lika mycket som de invandrade minoritetskulturerna. Alla ska mötas på vägen. Majoritetskulturen har i den versionen inte någon upphöjd status och är varken sämre eller bättre än någon annan kultur. För integrationsförespråkaren är mångkulturen viktigare än pluralismen medan motsatsen gäller för assimileringsförespråkarna. Mångkultur handlar mest om att bevara olika kulturer i stället för att låta individen själv få forma sitt liv. Pluralismen ger i sin tur individen rätt att välja kultur samt överskrida kulturella gränser, där är alltså möjligheter viktigare än själva bevarandet av kollektiva identiteter. För den som är mer intresserad av dessa frågor bör läsa Amartya Sens bok ”Identity and violence”.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert