Hur kom Argentina ifrån diktaturen? Hur har Argentina det nu med politiken? Hur är det med religionen i Argentina då?
Kristian Lindström, Litsnäset (9 november 2004)
erixsson_16[snabel-a]hotmail.com
Efter 300 år som spansk koloni blev Argentina självständigt 1816. Den första författningen kom 1826. 1853 antogs en författning som slog fast att Argentina är en republik. Det var också i den författningen som namnet Argentina antogs.
Officeren Juan Perón övertog makten 1946 och han anses ha inspirerats av fascismens och socialismens ideal. En stor del av Argentinas arbetarklass har dock felaktigt uppfattat Perón som uppbyggaren av den argentinska välfärdsstaten. Han störtades i en militärkupp 1955. Han återinsattes 1973, men ersattes av sin fru Isabel Perón då han dog 1974.
En stor del av den argentinska ekonomin byggde på utlandsupplåning, särskilt under militärjuntan 1976-1983 som försvagades av Falklandskriget 1982. Dessa lån ledde till hyperinflation efter att demokratin återinförts 1983. Raul Alfonsin valdes som president i valet 1983. Alfonsins strategi var att trycka mer pengar, vilket spädde på problemen än mer. Alfonsin avgick efter ett antal affärsplundringar och demonstrationer och ersattes av Carlos Menem 1989. Menem bytte ut den dåvarande valutan Austral mot Peso och knöt den nya valutan till dollarn. En peso skulle vara värd en dollar. Till en början fick den reformen bukt på inflationen och skapade stabilitet i ekonomin. Men detta höll inte i längden eftersom den argentinska valutan i praktiken var värdelös och Argentina fick därför, tio år senare, släppa peson fri.
Menem genomförde liberaliseringar i ekonomin vilket stred mot hans vallöften som var mer populistiskt inriktade. Men då han genom sin ekonomiska politik lyckades skapa tillväxt under 1990-talet var många beredda att se mellan fingrarna med detta. Men samtidigt lade han grunden för den ekonomiska kris som startade 1998-1999. Menem urholkade bland annat de politiska institutionerna såsom rättsväsendet vilket skapade instabilitet i samhället. Han avgick efter att korruptionsanklagelser riktats mot regeringen.
De la Rua tog över efter ett demokratiskt val och gjorde inga större förändringar i politiken. Han kunde inte göra något åt arbetslösheten som då låg på 18 %. Den 19 och 20 december 2001 störtades president la Rua av en rasande folkmassa efter att vicepresident Alvarez tvingats avgå efter avslöjanden om att regimen använt säkerhetspolisens pengar (som inte behöver redovisas i statsbudgeten) för att muta kongressen. Efter att fem presidenter kommit och gått övertog Eduardo Duhaldes makten 2002. 2003 valdes Nestor Kirchner till president.
Argentina är känt för sina demonstrationer och folkliga protester där kastruller används för att skapa oro bland makthavarna. Främst medelklassen försöker bevara sin ställning i det argentinska samhället på det sättet. Rent allmänt kan man säga att de politiska partierna i landet blandar olika ideologier vilket gör det svårt för folket att ta ställning. Detta är särskilt tydligt i Peronistpartiet.
I Argentina fördelar sig religionen som följer: katoliker ca 90 %, protestanter 3 %, judar ca 1 %, övriga 6 %. För att bli president i Argentina måste man vara född i Argentina samt vara katolik.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert