Hur skiljer sig arbetarklassen från alla de andra klasserna?
Viktoria, Södertälje (21 januari 2000)
mc_no1[snabel-a]hotmail.com
Klasser är ett alltmer förlegat begrepp, som idag saknar meningsfull innebörd.
I svunna tider var “arbetarklassen” ett begrepp som användes av socialistiska agitatorer för att främja vissa politiska intressen. “Arbetarklassen” framställdes som en intressegemenskap mot “kapitalisterna”.
Utgångspunkten var framväxten av en grupp anställda i städerna under 1800-talet. Tidigare hade städernas invånare i huvudsak varit egna företagare – hantverkare och köpmän. På landet fanns både självägande bönder och arrendatorer och anställda lantarbetare. I och med industrialismens framväxt flyttade miljoner och åter miljoner människor i Europa från landet till staden, för att ta arbete i de nya fabrikerna. Flytten skedde för att villkoren var mycket bättre i städernas fabriker än de var på landsbygden. De nya grupperna anställda hade vissa gemensamma intressen och började därför kallas “arbetarklass”.
Idag är den traditionella arbetarklassen en krympande grupp. Många LO-medlemmar – i Sverige den traditionella organisationen för arbetare – har välavlönade specialistjobb som kräver kvalificerad utbildning. På många arbetsplatser är det idag svårt att avgöra vad som är arbetar- och tjänstemannajobb. Samtidigt har det växt fram en förhållandevis stor grupp fria företagare som i egen regi utför arbete som traditionellt utförts av “arbetare”. Skogsarbete är ett typexempel. För femtio år sedan var skogsarbetare anställda av stora skogsbolag. Idag är maskinoperatörer egna företagare, som med lån från et leasingföretag köper avverkningsmaskiner i miljonklassen och sedan säljer avverkningstjänster till skogsbolagen. En liknande utveckling är på gång i många branscher. Själva ordet “arbetare” är snart obsolet.
Det visas också av den ibland slumpmässiga gränsdragningen mellan de fackliga centralorganisationerna LO och TCO. Anställda av försäkringskassan tillhör LO, medan anställda i försäkringsbolag tillhör TCO. Butikspersonal tillhör LO, medan anställda på resebyråer tillhör TCO. Stora LO-grupper har ju för övrigt aldrig sett en industriarbetsplats, till exempel dagispersonal, sjukvårdsbiträden etc. Och de LO-medlemmar som arbetar inom modern industri, till exempel elektronik och läkemedel, har ett betydligt tystare, renare och intellektuellt krävande arbete än stora grupper inom TCO.