Vad menar man med anarko, som ofta används före ideologiska -ismer?
Johan (26 november 1999)
kavla[snabel-a]home.se
Ordet anarki har använts i svenska språket sedan 1660. Det är ett låneord från grekiska och är en sammansättning av ord som betyder “ej herravälde”. Det betyder frånvaro av styrande och kontrollerande makt. Oftast används ordet i negativ bemärkelse, som ett uttryck för kaos, oreda och laglöshet.
Anarkism är en ideologi som formulerades av bland annat ryska tänkare och vars idéer kom till Sverige i slutet av 1800-talet. Den går ut på att inskränka den centrala maktapparaten för att öka individernas frihet. Den vill också ge individen rätt att använda våld för att verka för ideologins syften. Men den hamnar snabbt i dilemmat med att ett samhälle utan maktapparat också är ett samhälle där den starke med våld tar sig rätt.
Anarkismen har haft några få förespråkare i Sverige. I historisk tid har den bara haft något politiskt inflytande i Spanien under 1930-talet.
Anarko-syndikalismen fanns också i Spanien på 1930-talet. Det var en kombination av de anarkistiska vålds- och frihetstankarna med tanken att den stat som avskaffades skulle kunan ersättas av fackföreningar eller yrkesföreningar (syndikat).
Anarko-kapitalism är helt nytt begrepp och står för de mest principfasta marknadsvännernas krav på att staten ska avskaffas och ersättas av enbart kapitalistiska och marknadsekonomiska principer. Det vill säga alla angelägenheter i ett samhälle ska lösas genom frivilliga överenskommelser mellan individer. Även sådant som polismakt och rättsväsende kan lösas genom frivilliga sammanslutningar mellan individer. Det har vissa drag – avsaknaden av en central statsmakt – gemensam med anarkismen i den traditionella formen. Men de skiljer sig i högsta grad från denna i det att anarko-kapitalismen bestämt tar avstånd från våld och från ett socialiserat näringsliv, som trots allt legat i bakgrunden för det anarkistiska tänkandet enligt den gamla skolan.