av Per Ossmer
Samerna, förut benämnda lappar, betraktas som Europas enda urbefolkning, alltså likställda med mer eller mindre okända indianstammar i Amazonas. Lite underligt med tanke på olika kvarlevande små folkstammar i Öst- och Centraleuropa, (sorber till exempel) som befolkningsmässigt är större än samerna.
De svenska samerna har minst tre olika språk som myndigheterna måste ta hänsyn till (det ena, sydsamiskan, talas av några dussin). Ännu underligare är att samerna anses vara de ursprungliga invånarna i Lappland. För att sätta ner foten så sent som på 1000-talet fanns det i Lappland samer från Norge och Finland (om vi kan tala om nationer),”ryska” kväner, neltier och inte minst ”svenskar” som slagit ner sina bopålar i det vidsträckta norra Sverige.
Antalet med mera påtagligt samiskt påbrå är idag obestämt, kanske en 15000– 20 000; det hela beror på hur man vill definiera samiskt släktskap. Många är helt integrerade med det svenska samhället. Flera med samiskt släktskap har gjort sig bemärkta som framstående idrottsutövare i vintersporter.
Antalet renägare det vill säga de som äger en större mängd renar, det som vi förenklat brukar förknippa med samer, är maximalt 300–400 stycken. Tillsammans med familjer och släkt är de kanske 4 000 personer, som anser sig ha dispositionsrätt (dock inte äganderätt) till ungefär hälften av Sverige, huvudsakligen så kallat renbetesland. Sveriges övriga 10 miljoner invånare har inte sådana rättigheter.
Genom en dom i HD 2020 har en renskötarby (Gringas) tillerkänts ensamrätten att arrendera ut jakt av smådjur/fågel på stora områden och har redan kunnat tjäna betydande belopp på detta.
Under årens lopp har utarbetats olika lagar och förordningar som särskilt gynnar samerna; allt ifrån jakt och fiske, vapenregler, generösa ersättningsregler för i väg-/järnvägstrafik förolyckade renar, skoterkörning, eltariffer, renens vandringar. För att inte tala om skolor, egen radio och TV-produktion, kulturbidrag för olika aktiviteter och hela administrationen för sametinget (samernas egen riksdag). You name it. Samerna har också en särskild stark röst då det gäller exempelvis industriella aktiviteter som berör Lapplands natur och miljö. Det är nästan omöjligt att överblicka alla stödjande åtgärder som genom staten och dess olika myndigheter samt genom kommuner kommer samerna till del. Ändå anser sig samerna missgynnade, ja rentav förföljda. På senare tid har samerna fått gehör för sina anspråk på att inskränka turismen i Jämtland under påstående att turisterna stör renskötseln.
Att försörja sig på renskötsel är en mycket dålig affär om man får tro skattemyndigheterna. Att expropriera verksamheten med renskötsel och vad därtill hör är därför inte särskilt kostsamt för staten. Vi kan komma ihåg att mellan 1945 och början av 1960-talet lades hundratusentals småbruk ned och utövarna fick söka sig en annan sysselsättning.
En expropriation omöjliggör inte att samer får tillfälle att som nu ägna sig åt sina egna kulturaktiviteter, men delvis under andra ekonomiska villkor, likställda med de som gäller för vår övriga befolkning. På så sätt skulle också Sveriges övriga tio miljoner (åtminstone teoretiskt) få sin del av halva Sverige.
En ytterligare varningssignal är de statliga utredningar som nyligen visat på allvarliga brister inom sametingets administration; korruption, maktmissbruk med mera.