Vissa sektorer i samhället spelar större roll än andra. Och i just de sektorerna har vänstern en stor dominans. Vänsterns inflytande på värderingssektorerna är hisnande.
Den sedan 50-talet pågående massindoktrineringen av svenska medborgare – numera från förskolan till servicehemmet – är förnedrande och bör upphöra. Den ständiga påverkan från statstelevisionen är en sak; vänsterdominerade litteraturlistor och politisk påverkan i undervisningen på universiteten en annan; liksom klagomål från förläggare/författare beträffande urvalet av böcker, som får litteraturstöd och så vidare. På område efter område möter man en ihållande vänsterpropaganda och åtgärder för att påverka människor politiskt. Den finns överallt: kulturmarxismen i statsmedia och andra media; vinklingar, överdrifter, halvsanningar och eliminering av obekväma sanningar i skolan och dess läroböcker; vänstervridningen av många ämnen på universitet och högskolor; och mängden av propagandainsatser från vänster inom de flesta samhällssektorer.
Omfattningen är troligen unik i västvärlden, och bland annat spelar indoktrineringen genom offentligfinansierade och vänsterorienterade privata organisationer en betydande roll. Folkbildningsorganisationer som ABF, könsorienterade organisationer som RFSL, invandrarorganisationer och så vidare spelar en viktig politisk roll genom indoktrinering eller för att röja vägen för nya synsätt och påverka människor i en riktning, som dagens socialister bestämt. Tillämpningen av Politisk Korrekthet (PK) i media, politiska debatter och i offentlig administration är genomträngande och konsekvent. PK plågar mängder av svenskar och skadar kraftigt yttrandefriheten i Sverige. PK är ett direkt försök att hindra ”fel” åsikter att överhuvudtaget yttras, eller – om så ändå sker – hindra dessa att nå andra människor. Det har blivit en del av massindoktrineringen.
Webben och sociala media blev under ett antal år ett välkommet andningshål för många svenskar utleda på åsiktsförtrycket i TV och tidningar. Vi ser nu hur de stora jätt-arna Facebook, Twitter, YouTube med flera i USA har startat ett tydligen gemensamt projekt att eliminera frihetliga åsikter från sina plattformar. Den policyn kommer snart troligen införas i många andra länder. Vänstern ger inte godvilligt upp sitt dominerande mediaövertag.
Vad gjorde massindoktrineringen möjlig i Sverige?
Ett huvudskäl var socialdemokratins politiska dominans under den snabba tillväxten och samhällsomvandlingen under de tre decennierna 1945–1975. Denna gav först och främst politiska och organisatoriska möjligheter att djupgående forma landets myndigheter och att bemanna dem med trogna krafter. Myndigheterna kunde sedan på olika sätt påverka medborgarnas åsikter. Samtidigt gav det tillfälle och makt att bland annat genom finansieringen påverka många icke-offentliga organisationer, och till exempel möjliggöra för dessa att i samverkan med staten skaffa sig ett dominerande inflytande på ett visst område – måhända i strid med icke socialdemokratiska alternativ. Den ena maktbastionen efter den andra byggdes upp, och användes sedan för att också stärka ställningen på angränsande områden. Utanför de totalitära staterna har nog inget parti etablerat ett så finmaskigt nät av inflytande över hela samhället som Sveriges socialdemokratiska Arbetarparti (SAP). I och med murens fall och nedgången i attraktivitet för dess ideologi samt förlusten av traditionella väljare till de borgerliga, ökade i partiet öppenheten mot vänster för åsikter, som tidigare setts som för extrema. Samtidigt är vänstern till vänster livaktig. Genom samverkan med V och senare MP har efter 1976 regeringsmakten fortfarande mest innehafts av SAP.
De borgerliga har kanske haft för korta regeringsperioder för att demontera den socialdemokratiska inflytandemaskinen. Men huvudskälet är nog att de borgerliga koalitionerna inte haft kraft, vilja eller förmåga att utmana de väletablerade socialdemokratiska etablissemangen på område efter område. Vid regimskiften byter man ut en del ledningar för förvaltningar etcetera men har inte kunnat eller vågat (?) att djupt reformera väl etablerade socialdemokratiska grupper, som på område efter område utgör maktbasen för SAP. Genom den sedan 50-talet pågående anpassningen inom särskilt Centern och Liberalerna till socialdemokratiska synsätt finns dessutom föga kraft och målmedvetenhet i den borgerliga koalitionen i syfte att genomföra detta. En fråga, som då väcks, är på vad sätt svensk borgerlighet är betjänt av en sådan konstlad och ofta kraftlös ”opposition”. De liknar de många republikanska politiker i USA, vilka i valtider talar om frihetliga lösningar, men efter valet syns ingå i ett ”Enhetsparti” tillsammans med demokraterna.
Vilken är den egentliga omfattningen?
Vissa sektorer i samhället spelar en betydligt större roll för medborgarnas värderingar än andra. Låt oss kalla dem för VärderingsSektorer (VSer) alternativt opinionsarbetarsektorer, eftersom så många där just arbetar med att påverka den svenska opinionen. Socialdemokratin förstod tidigt att till exempel kulturarbetare kan vara mycket viktiga opinionsarbetare. Vänsterns dominans över samhällets VSer är ytterst skadlig för svenskarnas rätt till en korrekt verklighetsbild och korrekt kunskap om samhället och därför också ett hot mot Sveriges politiska utveckling. Av det skälet föreslog jag i min bok om svensk libertarianism, att man inledningsvis (1) i realiteten garanterar politisk neutralitet alternativt balans (likvärdig behandling) av olika politiska åsikter i offentliga institutioner och statsstödd verksamhet. I till exempel kultursektorn ska utdelningen av pengar till privata organisationer eller personer inte vara vänstervriden utan vara saklig och rättvis. Om rättvisa inte kan avgöra, ska ändå balans i stödet av personer eller organisationer med olika åsiktsriktningar tillämpas (i väntan på att sådant stöd blir helt privatiserat). Det medför, att metoderna att fördela pengar ska ses över gällande bland annat kulturen.
Förslag till åtgärder, som eliminerar vänsterns hegemoni gällande till exempel statsmedia, skola och högre utbildning, föreslås i boken. Borgerliga och frihetliga samhällskrafter kan arbeta hur hårt, länge och skickligt som helst men ändå i längden stå sig slätt, om vänstern inte tvingas släppa sitt grepp om bland annat dessa områden. Borgerligheten är nog dömd till ständig reträtt, om inte politisk neutralitet eller balans återställes där. Med tanke på att nu även yttrandefriheten är under stark attack i Sverige genom PK, kan man inte retirera längre. Till och med i ett så fritt land som USA har vänsterns övertagande i otaliga universitet av fakulteterna i främst samhällsvetenskapliga ämnen lett till en kraftig ökning i landet av studenter med starka sympatier för socialism och med en helt okunnig syn på kommunismen. Alternativa åsikter motarbetas där aktivt, lärare med frihetlig syn anställs inte och så vidare.
De svenska politiska partiernas olika organisationer är självfallet naturligt partiska och berörs inte här. Socialdemokratin har vid sidan av partiet byggt upp en rad stödorganisationer, som delvis bygger på offentlig finansiering. Granskning av dessa stödorganisationer i syfte att undersöka, om de numera verkligen bör stödjas – och i vilken utsträckning – av det offentliga bör ske. SAP har också vunnit inflytande i många folkrörelser. I vissa, såsom kooperationen, Hyresgästföreningen och PRO, har inflytandet varit eller är mer dominant än i andra. Den svaga variant av folkrörelser, som utvecklats under de senaste decennierna – Non Governmen-tal Organizations (NGOs) – med vanligen ett betydligt mer begränsat fokus och med en mindre utpräglad demokratisk styrning, har socialdemokratin utnyttjat i många fall (se nedan). Det offentliga kan då bland annat genom den offentliga finansieringen vägleda dessa mot önskade politiska mål.
Men vilka är då samhällets viktigaste värderingssektorer, där frihetliga krafter måste genomföra regler om neutralitet/balans alternativt skaffa en egen mycket starkare ställning? De är följande; (1) statsmedia och olika media inom den offentliga sektorn; (2) skolmyndigheter; (3) i första hand samhällsvetenskapliga fakulteter på universitet och högskolor men även vissa andra; (4) offentliga förvaltningar, där anställda kan bedriva socialistisk propaganda till exempel vård- och omsorgssektorn i vissa kommuner och landsting; (5) organ och ledningar inom den offentliga kultursektorn, vilka handhar frågor gällande offentligägda teatrar, opera, balett, musik, museer och bibliotek med mera; (6) offentliga organ (statliga, landsting eller kommuner) som fördelar pengar till privata organisationer (NGOs) eller personer, som ges statsstöd på en mängd områden. På kulturområdet gäller det till exempel litteratur, teater och film.
Bland fackföreningarna ser sig LO, som historiskt, organisatoriskt och verksamhetsmässigt varit den andra hälften av socialdemokratiska partiet, fortfar-ande helt som en vänsterorganisation. Trots att bara hälften av medlemmarna röstar på vänsterpartier, är dess politiska linje alltid socialdemokratisk eller mera extrem. Det finansiella och arbetsmässiga stöd socialdemokraterna får främst i valtider från LO är ovärderligt. Den fackliga pressen utgör kontinuerligt ett viktigt propagandastöd för partiet och så vidare. Andra fackförbund som TCO har en lång historia gällande samarbete med socialdemokraterna.
Svenska kyrkan har beskrivits som kapad av medlemmar från 68-vänstern, av vilka vissa började ägna sig åt teologi efter att det öppna angreppet på det fria samhället misslyckades i slutet av 60-talet (2). Genom att dessa marxister senare samarbetade gällande sin mission att radikalisera kyrkan, vann de snabbt inflytande. Med regeringens dåvarande utnämningsrätt av biskopar och ärkebiskop fick man också ett vänsterinriktat ledargarnityr för svenska kyrkan. Reglerna för biskopsval har sedan ändrats, men socialdemokraterna har fortfarande en mycket stark ställning i kyrkan. Återerövringen av denna från socialistisk dominans är väsentlig.
Socialisterna behärskar inte bara statsmedia. De svenska journalisterna är till övervägande del anhängare av vänstern. Även om ledarsidorna och chefredaktörerna i de svenska tidningarna huvudsakligen är borgerliga, överväger väns-terinriktningen i många andra delar av tidningen. Borgerliga journalister möter i många tidningar i det närmaste ett yrkesförbud. TV4 har inte uppfyllt målet att åstadkomma någon balans i förhållande till SvT. Precis som i samhällsvetenskapliga ämnen i universitet och högskolor väljer de flesta media vänsteranhängare som anställda och utesluter andra av ideologiska skäl (vilket man aldrig erkänner). Så svenska media är allmänt vänsterdominerade. En annan viktig värderingssektor är popkulturen, vilken också vanligen saluför vänsterschabloner.
Så omfattningen av vänsterns inflytande på värderingssektorerna är hisnande. I en följande artikel kommer jag att behandla frågan, vad man kan göra för att minska eller eliminera vänsterdominansen över opinionsarbetarsektorerna.
Dan Ahlmark
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken Vakna Upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten.
(1) Dan Ahlmark, 2017, Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten. Realia Förlag, Stockholm.
(2) http://www.contra.nu/contra-articles/svenska-kyrkan-och-kulturmarxismen/