Härnedan följer texten i Contra nummer 4 1975. Det allra första numret av tidskriften som utgavs under namnet "Contra" - och det första som var tryckt i så bra kvalitet att det gick att visa fotografier.

Ansvarig utgivare: Oskar Bengtsson
Presslagt 1975-09-15
CEMA-tryck, Stockholm 1975

Protester i Helsingfors
Ledare: Dagens viktigaste fråga
Vänstern och lagen
Finland i skuggan av Sovjet
Judiska flyktingar i Mellanöstern
Kuba
Rapport från Taiwan
Vinst
Vad händer nu i Indokina?
Bokrecension: Fånge i Maos Kina
Maktbalansen tippar över åt Öst!
Sovjet i u-världen
Spanien
Brev till Contra

Notisavdelningen

Åter till innehållsförteckningen över fulltext-Contra
Åter till prenumeranternas slutna hemsida
Åter till Contras öppna hemsida

Protester i Helsingfors

I samband med säkerhetskonferensen i Helsingfors genomförde baltiska flyktingar en rad protestaktioner. Protesterna riktade sig mot konferensens godkännande av de sovjetiska landerövringarna efter andra världskriget, som ju bl a innebar att de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen inkorporerades i Sovjetunionen.

Flickan på bilden härintill vandrade genom Helsingfors med ett paraply med texten "Sovjet ut ur de baltiska staterna". På andra ställen genomfördes aktioner med banderoller och plakat (på engelska, finska och svenska).

I en park kedjade några demonstranter fast sig vid en lyktstolpe under aktionen. En av deltagarna berättar för Contra att demonstranterna fick många sympatibevis från den finländska allmänheten. Den enda kritiska kommentaren fälldes av en dam som undrade om man inte i första hand borde göra något för Karelen (den bördiga sydöstra delen av Finland, som erövrades av Sovjetunionen under andra världskriget).

Representanter för de fria balterna tilläts inte delta i säkerhetskonferensen, trots att såväl USA som Storbritannien upprätthåller "diplomatiska förbindelser" med representanter för de fria balterna.


Tillbaka till toppen på sidan

Ledare: Dagens viktigaste fråga

En tredjedel av världens befolkning lever idag i kommunistiska stater. Under en kommunism som har uttalat expansiva mål, och som strävar efter att lägga under sig fler områden, så snart tillfälle bjuds. Framgångsrika objekt för kommunismens expansionspolitik under det senaste året har varit de tre indokinesiska staterna: Vietnam, Laos och Kambodja. De kommunistiska stormakterna strävar efter att vinna militära och politiska fördelar i alltfler länder i framförallt den "tredje världen" men också i länder som Portugal.

Den expansiva kommunistiska politiken sköts målmedvetet, samordnat och med stora resurser. Detta gör att politiken utgör en reell fara för den fria världen, även om det kanske kan tyckas att risken att folket skall ge kommunismen ett stöd är försvinnande liten. Idén kommunisterna behöver inget folkligt stöd, för att komma till makten. I inget land har en kommunistisk regering tillsatts efter fria val.

En stor framgång för kommunisterna var genomförandet av den europeiska samarbets- och säkerhetskonferensen i Helsingfors i somras. Konferensen har under många år varit Leonid Bresjnevs favoritprojekt. Den var en stor personlig seger för Bresjnev, och realpolitiskt ett erkännande av Sovjets expansion i Östeuropa efter andra världskriget. Ett erkännande av Sovjets rätt att underkasta sig förut fria nationer och att göra andra till satellitstater.

Från kommunistisk utgångspunkt sett är Helsingforskonferensen bara en startpunkt, från vilken nya framgångar skall nås. Målsättningen om ett ökat kommunistiskt inflytande står hela tiden klar.

Mot den samlade kommunistiska ansträngningen måste den fria världen sätta upp en enad front. En gemensam strategi för försvaret av demokratin måste göras upp, liksom en gemensam plan för att vinna terräng för det demokratiska systemet. Och man måste vara beredd att satsa resurser där så behövs. Det portugisiska kommunistpartiet fick ett månatligt stöd på 40 miljoner kronor från Moskva våren 1975. De demokratiska partierna fick helt obetydliga belopp från Västeuropa och Nordamerika.

Dagens viktigaste politiska fråga är inte sextimmarsdagen, femveckorssemestern, arbetsmiljön eller löntagarfonderna. Dagens viktigaste politiska fråga är inte heller diktaturen i Indien, Chile eller Spanien. De nationellt begränsade diktaturerna faller förr eller senare ihop på grund av det inre trycket eller (som i Grekland) på grund av sin egen inkompetens. Eller så avlöses den ena militärjuntan av den andra. Utan att vare sig grannländer eller ideologiska fiender eller meningsfränder på andra sidan jordklotet påverkas.

Med kommunismen är förhållandet ett helt annat. Kommunismen är internationell till sin uppbyggnad och framförallt samordnad. Det gör att svaghetstecken i en kommunistdiktatur kan kompenseras av styrka hos en annan. Ett Tjeckoslovakien på väg bort från kommunismen kan invaderas av Sovjet.

Faran med ett kommunistiskt maktövertagande blir därför mycket mer långtgående än faran med den ena eller andra militärjuntans maktövertagande. Chansen till ändring i framtiden blir mycket mindre. Det är därför som dagens viktigaste politiska fråga för hela västerlandet och den fria världen är bristen på ett samordnat politiskt program mot kommunismen.

Tillbaka till toppen på sidan

Vänstern och lagen

Under 1930- och 1940-talen tillkom en rad lagar som tillsammans utgjorde en skyddslagstiftning mot nazismen. Nazismen utvecklade i Sverige aldrig någon nämnvärd politisk styrka. En bidragande orsak till detta var säkerligen att man genom de nya lagarna spärrade många av de vägar som användes av nazisterna i andra länder.

De lagar som stiftades på 30- och 40-talen behövde endast tillämpas i begränsad utsträckning. Men de har levt kvar, även om de i vissa fall har inordnats i nya lagar, som exempelvis Brottsbalken. Sedan andra världskrigets slut har det knappast varit aktuellt att tillämpa några av de anti-nazistiska lagparagraferna Det har inte funnits några som har brutit mot dessa lagar. Det har inte funnits några nazister (åtminstone inte några som ägnat sig åt politisk verksamhet) . Många av paragraferna har därför mer eller mindre fallit i glömska.

Under de allra senaste åren tycks emellertid de anti-nazistiska skyddslagarna ha vunnit ny aktualitet. Alltfler har offentligt rest krav på att lagbestämmelserna skall upphävas eller kraftigt revideras.

Men det är inte nazismen som har vaknat till liv Det är en alltmer militant och extremistisk kommunism som har råkat i konflikt med de anti-nazistiska lagarna. Låt oss se på några aktuella exempel.

Förbudet mot "tagande av utländskt understöd", tillkom for att förhindra tyskt ekonomiskt stöd till nazistiska organisationer i Sverige. I samband med sommarens telefonavlyssningsaffär framkom att polisen undersökte huruvida Sveriges Kommunistiska Partis ledande funktionärer gjort sig skyldiga till detta brott.

Straff för "beljugande av myndighet" infördes för att komma till rätta med nazisternas orimliga beskyllningar mot myndigheterna för korruption m.m. Bestämmelserna utformades restriktivt för att inte hindra en befogad kritik mot myndighetsutövningen. Det var bara de värsta avarterna som skulle straffas. Stadgandet blev aktuellt i samband med IB-rättegången, där JK åtalade Greta Hofsten enligt denna paragraf.

Flera rättegångar har förts mot FNL-aktivister för att de burit politisk uniform i form av armbindlar. Lagen om förbud mot politisk uniform (inklusive armbindlar) tillkom ursprungligen för att hindra nazister. (Även Unga Örnar, då en del av Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, drabbades emellertid; detta löstes genom att SSU delades i två fristående organisationer - en politisk och en "opolitisk").

I alla de tre fallen ser vi en vänsterextremism som arbetar i lagens allra yttersta utkanter. Och de utkanter som stakats ut gentemot nazismen.

Försök görs nu att bilda opinion för en mildring eller uppluckring av de nämnda lagbestämmelserna. En del vill helt avskaffa dem.

Om det demokratiska samhället ger efter på dessa punkter försvagas skyddet mot politisk extremism, det må sedan vara kommunism eller nazism. I en värld där alltfler länder faller offer för diktaturideologier, finns det inga skäl som talar för att det demokratiska samhällets skydd skall försvagas. Tvärtom finns det mycket som talar för att vi behöver ett stärkt skydd mot odemokratiska krafter.

Tillbaka till toppen på sidan

Finland i skuggan av Sovjet

Biblioteksnämnden i Åbo har beslutat att biblioteket inte längre skall inköpa böcker till stadsbiblioteket "som står i strid med Finlands utrikespolitiska linje", en omskrivning för att inga böcker som är kritiska mot Sovjetunionen kommer att inköpas.

*

Möjligheterna för flyktingar från kommuniststaterna att få asyl i Finland är mycket begränsade. Det finns således knappast några baltiska flyktingar i Finland, trots att det finns tiotusentals i Sverige. Redan 1948 utlämnades ett trettiotal estniska flyktingar till Sovjet. Och det finns ett speciellt avtal mellan Finland och Sovjet som säger att den som "av misstag" kommer över den sovjetisk-finska gränsen skall sändas tillbaka utan vidare undersökning. Denna bestämmelse tillämpas av de finländska myndigheterna även för dem som uppenbart är politiska flyktingar. Trots att landet (dock först 1968) ratificerat FN:s flyktingskonvention av år 1951. Det finns flera sådana exempel. (Finlands hårda fyktingpolitik inleddes 1938 av dåvarande inrikesministern Urho Kekkonen som vägrade judiska flyktingar från Tyskland uppehållstillstånd i Finland ens i avvaktan på båtlägenhet till USA - de skickades tillbaka till Tyskland.)

*

I såväl Samlingspartiet (de finska moderaterna) som centern har valen av ordförande i riksdagsgrupperna inneburit bakslag för partiledningarna. Partiledningarna står till vänster, särskilt utrikespolitiskt, men de kan inte kontrollera sammansättningen av riksdagsgruppen, eftersom Finland (i motsats till Sverige) får direkt välja vilka personer som skall representera partierna i riksdagen. Samlingspartiet är splittrat i två falanger och vid valet av riksdagsgruppsordförande vann Raimo Ilaskivi posten. Ilaskivi ansågs av kretsarna kring partiledaren Harri Holkeri vara "utrikespolitiskt opålitlig", eftersom han inte var beredd att på alla punkter följa Kekkonens (och ryssarnas) utrikespolitik.

Motsvarande inträffade i centerpartiet, där Eino Uusitalo ersattes av Mikko Kaarna. Uusitalo har tidigare föreslagit att vapenstilleståndsdagen den 19 september (1944) skulle göras till en andra självständighetsdag (!).

*

De finska "moderaternas", samlingspartiets, majoritetsfraktion är helt inställd på en sovjetvänlig utrikespolitik. Partiets vice ordförande Jouni Mykkänen har i ett tal i Åbo föreslagit att samlingspartiet upptar direkta kontakter med Sovjetunionens kommunistiska parti!

*

Krypandet för ryssarna gäller i Finland även på det kommersiella området. Finland tvingas till ett stort handelsutbyte med Sovjet och det finns därför även många konsumentprodukter från Sovjet på den finska marknaden. Det har nu vid ett par tillfällen visat sig att de sovjetiska produkterna inte har uppfyllt gällande säkerhetsnormer, men trots detta inte stoppats av de berörda myndigheterna, förrän efter omfattande skriverier i tidningarna, eller i ett fall inte alls. Detta gäller en tonfiskkonserv som innehåller för mycket kvicksilver. Det visade sig - vid stickprov - att 70% av burkarna innehöll kvicksilvermängder över den tillåtna maximigränsen. Den ansvarige tjänstemannen på medicinalstyrelsen rekommenderade försäljningsförbud, men han utbyttes mot en annan, som uppenbarligen mot bättre vetande, rekommenderade att tonfiskkonserven skulle få säljas trots den höga kvicksilverhalten. Medicinalstyrelsen beslöt sedermera att tillåta konserven. Motsvarande behandling har en sovjettillverkad jolle fått. Jollen fyller inte ens minimala sjösäkerhetskrav, men får trots detta säljas i Finland. Enligt finska sjöfartsstyrelsens bestämmelser skulle en jolle bära minst sin egen vikt och en persons vikt om den blev vattenfylld. Detta krav uppfylldes ej av den sovjetiska jollen, varför sjöfartsstyrelsen ändrade kraven så att en vattenfylld jolle endast behöver bära 12,5 kilo utöver sin egen vikt. Jollen säljs vid det sovjetägda oljebolaget Teboils bensinstationer i Finland.

*

Den rumänske pastorn Richard Wurmbrand, känd motståndare till kommunismen, som själv suttit många år i rumänskt fängelse, stoppades nyligen i Finland. Wurmbrand hade bokat in några kyrkor för framträdanden under påskhelgen. Men genom ingripanden från några biskopar (som antas ha blivit utsatta för politiska påtryckningar från högsta ort) drogs Wurmbrands tillstånd att tala i kyrkorna in.

*

I ett av statliga medel finansierat "undervisningsexperiment" i byn Pirkkala nära Tammerfors, har man i historieundervisningen i grundskolan använt en marxistisk historiebok, som var en direkt kopia av en historiebok som använts i Sovjet-Karelen. Bland historiska händelser som inte om nämnts i historieboken märks Rysslands erövring av Finland från Sverige, Ribbentrop-Molotov-pakten, finska frihetskriget. Dessutom framgår aldrig på vilken sida USA deltog i andra världskriget Boken har väckt skandal i Finland och som är vanligt i politiska sammanhang är ingen "ansvarig". Beslutet att använda boken i undervisnings experimentet är undertecknat av centerpartisten Marjatta Väänänen, men hon säger sig ej ha känt till innehållet i boken.

Tillbaka till toppen på sidan

Judiska flyktingar i Mellanöstern

Palestina-flyktingarna är ett ständigt aktuellt problem i Mellanösternkonflikten. Hundratusentals palestinier lever fortfarande i flyktlngläger, eftersom de länder dit de flytt inte haft förmåga eller vilja att ta hand om dem - trots att det nu gått 27 år sedan Israels bildande.

Arabstaternas behandling av de palestinska flyktingarna kontrasterar bjärt mot Israels behandling av de judiska flyktingarna från arabstaterna. Det faktum att de helt har integrerats i det israeliska samhället gör att man ganska sällan hör talas om denna grupp, som till antalet var större än den palestinska flyktingruppen från Israel. Man hör också ganska lite om de kvarvarande judiska minoriteternas situation i arabstaterna. Contra har gjort följande sammanställning:

Marocko. 1943 fanns 300.000 judar i. Marocko. Efter Israels grundande anfölls judar i Djerada och Oujda. 83 dödades och 155 skadades, trots ordningsmaktens försök att hindra angreppen. Fler judar dödades 1953 och 1954. Bara 30.000 judar finns idag kvar i Marocko. Den judiska minoriteten uppges vara osäker om sin framtid, trots kung Hassans försäkringar.

Algeriet. Huvuddelen av Algeriets en gång 150.000 judar utvandrade samtidigt som fransmännen lämnade landet. Många judar drabbades av terror från såväl OAS som FLN. Den nya regimen införde nya skatter, som särskilt drabbade judar. Många synagogor förstördes och gjordes om till moskéer.

Tunisien. Anti-judiska demonstrationer och upplopp har förekommit. 1967 satte en folkmassa Stora Synagogan i Tunis i brand och förstörde synagogans skriftrullar. President Bourgiba försökte stoppa angreppen mot judarna, men "arabiseringspolitiken" har gjort att judarna som grupp har känt sig alltmer eftersatta. Antalet judar har minskat successivt.

Libyen. 1945 dödade en arabisk folkmassa 130 judar i Tripoli. Judisk egendom förstördes och judiska butiker plundrades 1948 dödades 14 judar och flera synagogor vanhelgades. 1967 förekom antijudiska upplopp i Tripoli och Benghazi. 18 judar mördades . Den judiska minoriteten i Libyen är idag så gott som helt eliminerad.

Egypten. Av landets 75.000 judar flydde 35.000 1943. Fler flydde 1956. När sexdagarskriget började arresterades alla judiska män över 17 år, många utsattes för tortyr. Idag finns det bara ett fåtal judar kvar i Kairo och Alexandria.

Libanon. Judarna i landet har i allmänhet blivit väl behandlade. Trots detta har 90% av den judiska befolkningen 1948 lämnat landet.

Syrien. Förföljelserna mot judarna i Syrien har varit särskilt svåra, vilket gjorde att de flesta flydde. 1967 förbjöds judisk emigration, vilket gjorde de kvarvarande till mer eller mindre fångar. De måste ha speciella tillstånd även för att resa inom landet; de får inga arbeten i offentlig förvaltning; och det finns klara bevis på att judar utsatts för tortyr.

Irak. Under Andra världskriget förföljdes judarna av den nazist-vänliga regimen under Rashid Ali. 150 judar dödades och 400 skadades . Trycket på folkgruppen tvingade fram en massiv flyktvåg 1951. Sexdagarskriget ledde till ytterligare förföljelse av den lilla grupp som levde kvar. Nio judar som grundlöst anklagats för att vara "spioner" hängdes offentligt i Baghdad 1969.

Jemen. Det gamla jemenitiska samhället förbjöd judar att rida på hästar, att ha färggranna kläder eller att sitta ner då en muslim var närvarande. Nästan alla jemenitiska judar flydde 1948.

Tillbaka till toppen på sidan

Kuba

Fidel Castro arbetar hårt för att förbättra relationerna med USA och för att Kuba åter skall släppas in bland de amerikanska staternas samarbete. I början av året var Leonid Bresjnev i Havanna och framhöll för Castro vikten av att uppnå försoning mellan Kuba och övriga amerikanska länder. Som en följd av detta har Kuba utvecklat de ekonomiska förbindelserna med flera latinamerikanska stater, bl.a. Mexiko, Peru och Argentina.

Kuba, som har mer än 15 miljarder kronor i skuld till Sovjet, och som får 6 miljoner kronor om dagen i sovjetlskt bistånd kommer alltmer under politisk kontroll från ryssarna. Vilket bl.a. tar sig uttryck i maktkoncentratlon till två stenhårda "gammelkommunister" på Kuba: president Oswaldo Dorticos och biträdande premiärministern Carlos Rafael Rodriguez. En gemensam sovjetisk-kubansk kommission tillsattes 1970 för att omorganisera den sovjetiska hjälpen. Och 1972 anslöts Kuba till COMECON och denna sovjetkontrollerade organisationens ekonomiska planering. Officiellt medger kubanerna att det finns 7.000 ryska tekniker på ön. Inofficiellt uppges ett antalet skulle vara 20.000.

Castros ideologiska närmande till Sovjetunionen påbörjades 1968, då han stödde den sovjetiska invasionen i Tjeckoslovakien. Före de neutrala staternas konferens 1973 försvarade Castro Sovjet mot kommunist-kinesiska angrepp för "imperialistiskt samarbete med USA". Och efter en period av svala kontakter med de latinamerikanska kommunistpartierna under 60-talet har relationerna nu "tinats upp" avsevärt. Castro utvidgade kontakterna med den peruanska militära vänsterregimen 1969 och redan 1973 hade diplomatiska förbindelser upprättats med sju latinamerikanska stater.

Men trots att den traditionella hårda Castro-linjen således mjukats upp fortsätter Kuba att förse revolutionära terrorgrupper i Latinamerika med vapen, pengar och utbildning. Underrättelserapporter gav vid handen att Castro hade försett 20.000 chilenska vänsterextremister med vapen innan Allendes död i september 1973. Allendes egen k-pist var en personlig gåva från Castro.

För närvarande går huvuddelen av det kubanska stödet till guerilla grupper i Guatemala, Mexiko, Uruguay och Argentina.

Radio Havanna fortsätter att dagligen - på fyra språk - stödja uppror mot regeringarna i Brasilien, Paraguay, Uruguay, Haitl och Dominikanska Republiken. Castro-propaganda sprids över hela kontinenten - ibland legalt och ibland illegalt. Det kubanska regeringsorganet Granma distribueras exempelvis i 50.000 exemplar i veckan via den kubanska ambassaden i Mexiko.

En erfaren Kuba-specialist i Mexiko City berättade för mig: "Castro dansar på lina när han samtidigt försöker upprätta förbindelser med regeringarna i hela Latinamerika och stödja upprorsrörelser. När det gäller anti-kommunistiska regimer går han till öppen attack, men när det gäller regimer som har diplomatiska förbindelser med honom går han mera dolt tillväga. Här i Mexiko - det enda latinamerikanska land som aldrig bröt de diplomatiska förbindelserna med Kuba har Kuba knutits till studentupploppen i samband med de olympiska spelen 1968 och vapensmuggling 1974."

I september 1974 hamnade Castro i en delikat situation efter det att några vänsterextremister kidnappat den mexikanske presidentens svärfar. Medlemmar i terroristgruppen hade bott på och utbildats av Kuba. Och det antogs allmänt att Castro stödde gruppen. När gruppen trätt fram med sina krav fördömdes den i hela Mexiko och av hela den diplomatiska kåren. Men den kubanska ambassaden gjorde ett mycket försiktigt uttalande, som endast sade att "vem det än var som var ansvarig så borde offret frisläppas."

Resor till och från Kuba fortsätter att gå via Mexiko, där Cubana de Aviacion har två turer 1 veckan. Vänsterinriktade studenter, lärare, författare och kulturpersonligheter besöker Kuba. Några kommer tillbaka som propagandister, medan andra får guerillautblldning med tyngdpunkten lagd på kidnappning, bombtillverkning och guerillaverksamhet i städer. Välinformerade källor kan peka ut 40 indoktrinerings- och guerillaträningsläger på Kuba.

Samtidigt som Castro pumpar ut pengar för att stödja rebeller på hela det västra halvklotet, får kubanerna finna sig i många brister. En gång var Kuba (som visas i FN-statistiken) ett relativt välmående och välklätt folk. Kubanerna lever numera under ett strikt ransoneringssystem som infördes 1962.

Bland de ransonerade varorna märks skor, skjortor, byxor, trädgårdsredskap, ris, socker (huvuddelen av sockerskörden exporteras till Sovjet för ungefär halva världsmarknadspriset), matfett, fisk, frukt och grönsaker. Veckoransonen av kött är 300 gram per person. Varje vuxen får köpa högst två paket cigarretter och två cigarrer per vecka. Folk köar i timmar utanför livsmedels- och klädbutikerna för att köpa ut ransonerna innan varorna tar slut. De som har otur får betala mellan tre och fyra gånger det officiella priset på den svarta marknaden. Många bussar och bilar står stilla i brist på reservdelar. En begagnad bilring kan kosta mellan 400 och 500 kronor på den Svarta marknaden.

Och samtidigt som Castro låter bygga uppvisningsbostäder försämras och förslummas innerstäderna i de större kubanska städerna successivt. Gamla centrumbyggnader med avflagad puts och färg visar Kubas försummelser under det gångna decenniet. Genom att koncentrera statens intresse på landsbygden har stadsborna blivit en bortglömd majoritet.

De som besöker Kuba kan berätta om den ryska närvaron på ön. José Marti-flygplatsen i Havanna är full av ryska IL-18-plan. Havannas hamn är full av ryska fartyg och sovjetutrustade fiskefartyg. Hamnen är också utrustad för att ta emot sovjetiska u-båtar. På det marina området har Sovjet vidare försett Kuba med raket bestyckade båtar. Och den amerikanska underrättelseorganisationen Defense Intelligence Agency rapporterar: "Sovjet har fortsatt att föra in moderna fartyg och vapen, inklusive tre u-båtstyper och två typer av ytgående fartyg... Sovjets viktigaste målsättning tycks för närvarande vara att övertyga USA och andra stater vid Mexikanska Golfen att det karibiska området är "normalt" område för Sovjets flotta.

Castro kämpar idag med ekonomiska problem. Produktionen minskar, arbetarna är likgiltiga inför arbetet, sabotage förekommer och frånvarofrekvensen rör sig omkring 10%. Under den förra regimen skördade välavlönade (och fackligt organiserade) arbetare sockret på sex månader. Nu måste socker skördas året om, och skördearbetet utförs av studenter, arbetare i städerna, fångar och statstjänstemän. En Kuba-specialist berättade för mig: "Missnöjet på ön är stort. Castro har inte ordnat val på 15 år. Om han gjorde det skulle han förlora. Nära 1 miljon av Kubas 8 miljoner invånare har - legalt eller illegalt - flytt från landet. Och väntelistorna på de nu stoppade flygningarna till friheten upptar tusentals namn. Folk är trötta på statskontroll av sina liv."

Men, enligt andra källor, är sannolikheten för en organiserad revolt minimal, trots det stora missnöjet. Castro styr Kuba med järnhand och hans landsomfattande, kvartersvis uppbyggda, "Kommittéer för Försvar av Revolutionen" är ett hinder för all organiserad opposition. De två miljonerna medlemmarna i kommittéerna ser till att Castro vet vad folk tycker och gör. Kommlttéerna ser också till att folk deltar i offentliga möten och manifestationer till stöd för Castro. Om de inte gör det blir de stämplade som fiender till revolutionen. De politiska fängelserna är överfulla (inemot 40.000 politiska fångar).

Richard Bocklet

Tillbaka till toppen på sidan

Rapport från Taiwan

Robert Gothius har nyligen besökt Taiwan. Han rapporterar här om ett u-land som är på väg att lämna underutvecklingens problem

Vid randen av det kommunistiska Kina ligger den lilla ö-provinsen Taiwan, som förr i västerlandet var mer känd som Formosa, vilket är portugisiska och betyder den vackra (ön) . Den nationalistkinesiska regeringen, som provisoriskt har installerat sig i Taipei på Taiwan efter det kommunistiska maktövertagandet på det kinesiska fastlandet 1949, anser sig fortfarande representera hela Kina, varför det officiella namnet förblir Republiken Kina.

Taiwan är med sina 16 miljoner invånare ett märkligt exempel bland världens nationer. Landet har genomgått en beundransvärd ekonomisk och social utveckling, samtidigt som de politiska realiteterna för republiken Kina är mycket särpräglade.

Det styrande Kuomintang-partiet, som kännetecknas som ett socialkonservativt parti, och den nyligen avlidne presidenten och marskalken Chiang Kai-shek har bedrivit en politik, som borde vara ett föredöme för andra underutvecklade stater. Den ideologiska strategin har varit att kombinera det bästa från österlandet och västerlandet, något som man i stort sett har lyckats med.

Känslan för den kinesiska kulturen och traditionen är stark, och till skillnad från Röda Kina strävar man på Taiwan efter ett bevara och att veckla det kinesiska kulturarvet.

Samtidigt finns en insikt om att ett privat äganderätt och marknadsekonomi baserat ekonomiskt system är en överlägsen väg för att få igång den ekonomiska utvecklingen och därmed höja befolkningens levnadsstandard.

Ambitionen att skapa en välfärdsstat är stark, och levnadsstandarden stiger snabbt och är för närvarande den högsta i Fjärran Östern efter Japan

En tredje intressant aspekt på Republiken Kina är den hårda anti-kommunistiska inställningen. Utan att överdriva kan man säga att landet är världens mest anti-kommunistiska stat. Tron på att fastlandet skall befrias från kommunismen vid ett lämpligt tillfälle i framtiden är djupt rotad, även om denna tanke för oss kan verka verklighetsfrämmande De tre faktorer som har nämnts ovan har hos kineserna på Taiwan skapat en stark ideologisk gemenskap. Befolkningen förefaller vara starkt förenade kring de ideologiska målen: bevara friheten och det kinesiska kulturarvet, motarbeta kommunismen och utveckla landets ekonomi.

Bakgrunden

Varför förlorade den nationalistiska regeringen makten över fastlandsdelen av Kina?

Orsakerna var många Den viktigaste var att kommunisterna fick ett massivt stöd från Sovjet, medan nationalisterna endast fick begränsad hjälp från USA. Detta bistånd upphörde dessutom innan inbördeskriget var avgjort.

Kuomintang-regeringen, med Chiang Kai-shek i ledningen sedan 1927, lyckades inte heller genomföra de omfattande reformer som Kina var i behov av, bl a på grund av att en orimligt stor del av statsbudgeten måste gå till krigsmakten, först för att bekämpa de lokala "krigsherrar", som bildat egna småriken, sedan för att bekämpa den japanska invasionen och den kommunistiska guerillan.

Denna situation utnyttjades naturligt vis av kommunisterna för att vinna anhängare. Därutöver bedrog kommunisterna många människor, genom att utge sig för att vara reformatorer på jordbruksområdet. Sanningen uppdagades för många inte förrän på femtiotalet, då avrättningsvågorna svepte fram över det Röda Kina.

Det som definitivt innebar sammanbrottet för nationalistregeringen var kriget mot Japan. Två miljoner nationalistsoldater stupade. Nationalisternas militära styrka var därför kraftigt försvagad då kommunisterna satte in sitt stormanlopp efter andra världskriget.

Det fria Kina

På Taiwan kallar man ofta Republiken Kina for "Det fria Kina" i kontrast till den maoistiska diktaturen på fastlandet. Och på Taiwan existerar verkligen en omfattande politisk frihet och de mänskliga rättigheterna respekteras.

Av de tre politiska partierna - socialdemokraterna, det unga kinapartiet och Kuomintang (nationalistpartiet) - har det senaste en helt dominerande ställning. Detta beror till en del på att partiets politik har varit mycket framgångsrik och till en del på att nästan hälften av befolkningen tillhör eller är ättlingar till de flera miljoner fastlandskineser som flydde när Kuomintang-regeringen flyttade över till Taiwan.

Det parlamentariska systemet är omfångsrikt, beroende på att det är utformat för hela Kina. Det består av en nationalförsamling, som har att fatta beslut i vissa övergripande frågor. Det finns fem s.k. yuan: den lagstiftande (nationalförsamlingen), den verkställande (regeringen), den kontrollerande, den utredande och den dömande (domstolsväsendet).

Lagstiftande och kontrollerande yuan väljs genom direkta val, som senast kunde hållas över hela Kina 1947. Taiwans platser i dessa församlingar har dock kunnat nyväljas kontinuerligt.

Ibland har man menat att detta förhållande är odemokratiskt, eftersom det alltså inte hålls några landsomfattande val (beroende på att kommunisterna kontrollerar de flesta provinserna). Allt större del av den reella makten över landet har emellertid förts över till provinsparlamentet, som väljs med jämna mellanrum.

Ett ekonomiskt under

Resultatet av en progressiv ekonomisk politik har varit ett föredömligt ekonomiskt framåtskridande. Taiwan var före inbördeskriget Kinas fattigaste provins, men har idag den högsta genomsnittsinkomsten i Asien, efter Japan och några småstater i Mellersta Östern. Medelinkomsten är tre till fyra gånger så hög som i det kommunistiska Kina.

Till skillnad från många andra länder i området är inkomsterna väl spridda och klasskillnaderna har sedan slutet av femtiotalet minskat kraftigt. Den oroande kontrasten mellan lyxiga överklassområden och kåkstäder, som är så vanlig i de flesta andra u-länder, existerar knappast på Taiwan

Det är inte bara då det gäller penninginkomster som Taiwan-kineserna har det relativt bra. Standarden på sociala verksamheter som sjukvård, hälsovård och skolutbildning är hög.

Dessutom kan man notera att den allmänna sociala andan på Taiwan är hög. Asocialitet som prostitution och kriminalitet tillhör undantagen. Taipei är en huvudstad där man kan röra sig tryggt på kvällarna.

Kommunisterna påstår ofta avundsjukt att det är den ekonomiska hjälpen från USA som ligger bakom Republiken Kinas succéartade utveckling. Så är inte alls fallet. Hjälpen från USA, som upphörde 1965, var i första hand avsedd för att trygga landets militära kapacitet och i andra hand för att underlätta för de miljoner flyktingar som kommit till Taiwan.

Den naturliga orsaken till den lyckosamma ekonomiska utvecklingen i landet är den snabba industrialiseringen, som har kunnat genomföras trots mycket begränsade råvarutillgångar.

Den industriella kapaciteten har fördubblats under de senaste tio åren. Och ända fram till oljekrisen låg den ekonomiska tillväxttakten på 10-12% årligen - en av de högsta tillväxttakterna i världen.

Exporten har ökat med 40-50% om året Och exporten är ungefär lika stor som hela Kommunist-Kinas, trots att befolkningen bara är en femtiondel så stor.

För närvarande satsar man på tio stora infrastrukturella projekt (en landsomfattande motorväg, storhamnar, utbyggt järnvägsnät, kärnkraft verk, stålverk etc) Projekten beräknas vara färdiga omkring 1979-80, varefter Republiken Kina kommer att vara beredd att ta steget in i den exklusiva "i-landsklubben".

Det är inte bara industrin som utvecklats snabbt. Även på jordbruksområdet har omfattande förändringar skett. På femtiotalet genomfördes en jordreform som vederlägger kommunisternas beskyllningar om att Kuomintang skulle vara ett reaktionärt parti. Genom ett snillrikt system har nästan alla bönder blivit självägande, utan att storbönderna har drabbats av märkbart ekonomiskt förfång. Detta kombinerat med ett omfattande mekaniseringsprogram för lantbruket, har lett till att jordbruksproduktionen har mer än fördubblats. Taiwan anses numera vara ett föregångsland på jordbrukets område i Asien. Många u-länder har därför vänt sig till landet för att få hjälp med jordbruksprojekt.

Lärdomar

Vilka lärdomar kan man nu dra av exemplet Taiwan?

Den viktigaste torde vara att u-länderna inte är betjänta av ett socialistiskt ekonomiskt system. Vad som behövs är ett kapitalistiskt frihetligt system, en socialt medveten regim och ett politiskt stabilt samhälle. Detta är vad som har kännetecknat bakgrunden till de beundransvärda framstegen i Republiken Kina.

Robert Gothius

Tillbaka till toppen på sidan

Vinst

En man får en idé och några år senare tjänar miljontals människor på hans idé - på sätt som de kanske aldrig tänkt på tidigare.

Vinsten växer och sprids som en smittsam sjukdom till alla. Du får del av vinsten även om Du bor hundratals mil bort eller om Du lever hundratals år senare.

När en man tjänar på en sak så tjänar snart alla på samma sak. Vinsten sprids i allt vidare cirklar.

Konsumenten tjänar naturligtvis direkt på de tjänster eller varor han köper - annars skulle han ju inte köpa dem. Och genom att köpa från den effektivaste (lönsammaste) tillverkaren gör konsumenten vinster, genom att hans pengar räcker till mer.

Arbetare, leverantörer, försäljare, konsulter, transportörer etc. Alla tjänar de på att produkten framställs. Arbetare tjänar genom att den nya produkten möjliggör lönehöjningar och kanske vinstandelar. Köpmän och företag som tillhandahåller tjänster tjänar på produkten, förtjänster som i sin tur blir löner.

Konkurrens

Och en produkt som är lönsam att tillverka för ett företag är ofta ett lönsamt redskap i ett annat företag. Hur många företag är inte beroende av telefonen och skrivmaskinen? Hur många företag hade klarat sig utan spik? Utan vingmuttrar? Utan häftklamrar? Eller utan plast? Eller allt annat som vi tar för givet? Allt detta var en gång uppfinningar som vi idag betraktar som mer eller mindre fria nyttigheter. Många är kostnadsbesparande nyttigheter, som ersätter andra mindre effektiva metoder och material.

Så ett företags vinster bidrar till andra företags vinster, och vinsterna förs vidare till konsumenterna i form av lägre priser, liksom i form av högre löner, utdelningar och räntor

Visserligen kallar vi vår ekonomi för "konkurrensekonomi", något som är en riktig beskrivning, men vi kunde mer rättvisande kalla vår ekonomi ett system för ömsesidig vinst. Konkurrensens natur förhindrar stillastående och tvingar fram framsteg. Under konkurrens minskar de ursprungliga vinstmarginalerna. Så snart en idé kommit fram och visat sig vara lönsam försöker andra konkurrera för att producera bättre och billigare.

Det ursprungliga företaget måste hela tiden utveckla sina produkter för att behålla ledarrollen, eller sänka priserna, eller överge olönsamma produkter och istället satsa på sådant som är bättre för samhället, dvs. på sådant som är mer lönsamt.

Bara regeringens ingripande i konkurrensen kan spoliera denna spiral av framsteg och lönsamhet.

Vinst är ett redskap för ökad aktivitet, en belöning för aktivitet och ett lockbete för aktivitet. Ju mer en företagare tjänar, ju mer förmår han uträtta.

Utveckling

En man startar som snickare och bygger några hus och finner verksamheten lönsam. Han utvecklar massproduktionstekniken i byggnadsbranschen för att bygga snabbare och bygger hela samhällen av billiga hus. Och han bygger verkligt billigt. Inte som många kommuner: dyra hus med låga hyror, där mellanskillnaden täcks av hyressubventioner som betalas av skattebetalarna.

En pensionär tar ett gammalt familjerecept och på några år bygger han upp ett mångmiljonföretag (med lokala delägare ) och skapar affärsmöjligheter för tusentals människor, anställning för ännu fler och billiga middagar för miljontals familjer. Och verkligt billiga middagar, inte dyr mat såld till ett lågt pris efter det att skattebetalarna betalt prissubventioner.

En fattig ung tecknare ritar en skojig mus, vars förtjänster låter tecknarens geni utvecklas på många nya områden: teknologi, film, vetenskapliga undersökningar och samhällsutveckling. Han är en verklig välgörare för mänskligheten, hans egna framgångar och hans egen ekonomiska vinning, gottgjord många gånger om genom vad han tillfört mänskligheten.

Det bör vara uppenbart att en vinstskatt är en skatt på framtiden - ett hinder för framsteg. Ett hinder som hindrar produktion, idéer och framsteg.

En produkt är en idé som har skapats av vinster - vinster från tidigare projekt och vinster som har investerats.

Joan Wilke

(artikeln är tidigare publicerad i tidskriften "The Freeman", Irvington, New York. Den återges i svensk översättning av Sven Enberg efter vederbörligt tillstånd från tidskriften)

Tillbaka till toppen på sidan

Vad händer nu i Indokina?

Nyhetsrapporteringen från Indokina har blivit alltmer sporadisk efter kommunisternas maktövertagande. Till en del har detta sin förklaring i att de nya kommunistiska regimerna utvisat så gott som samtliga utländska korrespondenter och även i övrigt gjort sitt bästa för att strypa nyhetsflödet. Att man gjort detta har en naturlig förklaring i att de nyheter som trots allt sipprar ut är minst av allt fördelaktiga för de nya regimerna. En del av förklaring en till den bristande rapporteringen från Indokina i svenska massmedia torde emellertid också vara att man upptäckt att de .nya regimerna långt ifrån lever upp till de ideal som man tidigare föreställt sig att "befrielsefronterna" skulle vara förespråkare för.

I den internationella pressen finns emellertid en hel del information att hämta om utvecklingen i Indokina. Nedanstående sammanställning bygger huvudsakligen på material som publicerats i Neue Zürcher Zeitung, Le Monde, The Daily Telegraph, The Economist och i viss utsträckning på information från Contras speciella informationskällor.

Vad beträffar möjligheterna till nyhetsrapportering från Indokina är dessa som nämnts numera utomordentligt begränsade. Från Kambodja har samtliga utländska korrespondenter utvisats och i såväl Sydvietnam som Laos har bara en handfull utlandskorrespondenter tillåtits stanna. I Sydvietnam får inga utländska korrespondenter (utom vissa kommunister) resa utanför Saigon. Vid ett par tillfällen har dock speciella sådana resor arrangerats, men de har då endast omfattat ett par mil och har skett under sträng bevakning från de nya myndigheternas sida. Korrespondenterna har inte haft möjlighet att göra några egna iakttagelser. Det har dock varit möjligt att via andra informationskanaler i Saigon göra sammanställningar över den aktuella utvecklingen i landet. Den mest omfattande sammanställningen av detta slag gjordes av Le Mondes korrespondent Jean de la Guérivière i juli . De la Guérivière berättar om de utländska korrespondenternas svårigheter: knappt några flygningar till andra ställen än Hanoi, inga brev och inga tidningar tillåts komma in från utlandet, telexförbindelserna är avbrutna, och alla telegram censureras .

Sydvietnam får successivt alltfler kännetecken för en kommunistisk diktatur. Soldater och officerare från den gamla armén tvingas genomgå "omskolningskurser''. Den som inte genom går sådana kurser ar helt utestängd från arbetsmarknaden. I varje kvarter och by organiserar kommunisterna kommittéer som övervakar befolkningen, och som ser till att ingen undkommer "omskolningskurserna''. Vietnameser som har varit anställda vid utländska ambassader eller institutioner är skyldiga att upprätta förteckningar över sina vänner och bekanta. Alla invånare i Saigon har registrerats på nytt av kommunisterna och ingen får flytta utan tillstånd av "kvarterskommittén" i det kvarter där vederbörande bor och dit han/hon vill flytta.

Man har också på kort tid lyckats bygga upp en kommunistisk byråkrati av samma slag som lamslår den östeuropeiska ekonomin. Det uppges således att representanter för de nya myndigheterna har inventerat hotellen så noggrant att kommunistpartifunktionärer t.o.m. har räknat antalet servetter och handdukar. Och i Saigons största bilverkstad är idag varenda mutter bokförd.

Än så länge har man i själva Saigonområdet inte i någon större utsträckning försökt överta den privata företagsamheten. Men detta ar bara en tidsfråga. Och början har redan gjorts. Den lilla Citroën-fabriken har slagits igen, läkemedelstillverkarna har tvingats kraftigt inskränka på sin produktion eftersom de förbjudits importera nödvändigt råmaterial, en företagare som inte kunde betala personalen fängslades och samma öde drabbade direktören för en av de större cigarrettfabrikerna, tre dagar efter det att han återkom från Frankrike

Soldaterna i den gamla armén lever i misär. De har inte fått någon lön sedan i april, och har inte haft några möjligheter att få arbete. Statstjänstemännen har fått sina löner sänkta till hälften. Ungefär en halv miljon stadsbor har sänts ut att arbeta på landsbygden med väg- och brobyggen. Lönen: 4 kronor om dagen.

Den fortfarande fungerar marknadslivet i Saigon. Och de som har pengar köper i stor utsträckning radioapparater, för att kunna lyssna till vad som händer i världen på framför allt B.B.C.

Från landet kommer rapporter om avrättningar och från staden Tuy-Hoa norr om Nha Thrang rapporteras om regelrätta massakrer. I Saigon förekommer "folkdomstolar" som i gathörn kan döma personer till omedelbar avrättning. I ett par fall har t.o.m. sådana händelser kunnat fotograferas. Kampanjer drivs mot "reaktionära och dekadenta" böcker. Bokbål har arrangerats efter nazistiskt mönster.

Undervisningen på universiteten i humanistiska och sanhällsvetenskapliga ämnen har avbrutits . Studenterna har organiserats i "bataljoner" för att ägna sig åt att "snygga upp i staden". Kvarvarande studenter får bland annat ägna sig åt "bekännelser" enligt klassiskt kommunistiskt mönster. "Bekännelser" av egna misstag skall ske offentligt och tillämpas inom många sektorer av samhället.

På universitetet finns emellertid fortfarande en viss opposition mot den nya regimen verksam. Flygblad med uppmaningar att ansluta sig till guerillarörelsen mot den kommunistiska regimen har således spritts på Saigons universitet. En del studenter har också lämnat Saigon för att ansluta sig till guerillan.

Vad beträffar det militära motståndet mot kommunisterna uppgavs i slutet av juli att kärnan av den 21:a divisionen skulle ha spritt ut sig och organiserat attacker mot de nya makthavarna söder om Saigon. Den nya guerillan uppges ha tagit kontakt med den starka religiösa sekten Hoa Hao. Motståndet mot kommunisterna skall vara koncentrerat till områdena närmast den kambodjanska gränsen och området kring Bong Xuyen. I Mekong-deltat opererar fortfarande vissa jägarförband. Och norr om Saigon har anti-kommunistiska guerillakämpar vid minst ett tillfälle skurit av riksväg 1.

Det finns också antydningar om väpnat motstånd i den officiella tidningen i Saigon "Sai Gon Giai Phong". Man har där manat till kamp mot de organiserade reaktionärer som fortfarande gömmer sig. Och den 18 juni berättade tidningen om hur en "grupp" "reaktionärer" och ett vapenlager hade avslöjats i en förort till Saigon.

Uppskattningsvis kan det röra sig om något tusental man som fortfarande gör väpnat motstånd. Utsikterna för dessa torde dock inte vara särskilt ljusa. De har inget grannland som ständigt förser dem med vapen och förstärkningar på det sätt som FNL försörjdes från Nordvietnam. Och risken att Nordvietnam skulle avbryta vapenleveranserna till Sydvietnam på det sätt som USA gjorde torde vara helt obefintlig. Men det väpnade motståndet mot kommunisterna kan ha en viss psykologisk effekt på samma sätt som ett par andra offentliga missnöjesyttringar. När katoliker demonstrerade mot kommunismen den 4 juni öppnade soldater eld, varvid en demonstrant dödades och flera sårades. Den 20 maj brände sig en annan vietnames till döds i protest mot kommunismen inför ett tiotal representanter för den västerländska pressen. Det berättas också att polisen vid ett tillfälle en natt sökt igenom ett medicinförråd vid ett sjukhus, då man misstänkte att antikommunister gömde vapen där. Och då och då hörs skottlossning i Saigon under nätterna. Polisen skjuter på allt som rör sig efter klockan 23.

Rapporterna blir dock allt sparsammare, eftersom alltfler journalister och diplomater utvisas. Bland de utvisade diplomaterna märks Japans, Frankrikes och Vatikanens sändebud. Antalet västerländska journalister uppskattas idag till mindre än tio.

En intressant aspekt på utvecklingen i Sydvietnam är relationerna mellan de nordvietnamesiska och sydvietnamesiska kommunisterna. Den allmänna iakttagelse som gjorts är att den s.k. Provisoriska Revolutionära regeringen är så gott som icke existerande. Det finns knappast några "FNL"-soldater, utan alla soldater är nordvietnameser. Och i området strax söder om den 17:e breddgraden vajar endast den nordvietnamesiska flaggan (i övriga delar av landet finns den nordvietnamesiska och "FNL-flaggan" parallellt). Huvuddelen av administrationen handhas av de gamla tjänstemännen eller av nordvietnameser.

De nordvietnamesiska soldaterna utgör än så länge en tacksam marknad för de många försäljarna i Saigon. Många av de varor som finns har dessa soldater aldrig någonsin sett. Och de häpnar inför det relativa välstånd som trots allt kännetecknar Saigon.

Utvecklingen i Sydvietnam har varit förhållandevis lugn om man jämför den med utvecklingen i grannlandet Kambodja. En stor del av lugnet torde dock vara att tillskriva det faktum att man har haft betydligt svårare att bli av med de utländska observatörerna i Sydvietnam än i Kambodja.

I Kambodja rapporteras nu tusentals människor dö av svält. Vanlig mat finns inte längre. Bär från djungeln, katter och hundar, samt rötter har blivit befolkningens huvudsakliga föda. En katt betalas med "två par byxor" och en hund med över 200 kronor bland de utsvultna kambodjanerna Inte ens soldaterna får mat, enligt vad flyktingar till Thailand berättat.

I samband med kommunisternas maktövertagande tvingades som bekant två miljoner av Kambodjas samman lagt sju miljoner invånare att lämna sina hem. Sjuka drevs från sjukbäddarna. Avrättningar av antikommunister har förekommit i stor utsträckning och Daily Telegraphs korrespondent i Bangkok rapporterar att samstämmiga uppgifter tyder på att den nya regimen försöker "likvidera" dels alla som var studenter under Lon Nol-regimen, dels alla som var soldater i Lon Nols armé. Dessa grupper uppgår till sammanlagt hundratusentals personer. Uppgifterna är dock mycket knapphändiga eftersom bara två nyhetskällor existerar: Phnom Penh-radion och flyktingarna till Thailand (tusentals kambodjaner har också flytt till Sydvietnam - men därifrån föreligger naturligtvis inga rapporter).

Bland de vittnesmål som finns berättas bl.a.: i en by dödades 87 personer av de röda khmererna; att 13 flyktingar - som flytt till Thailand för andra gången - berättat att då de återvände till Kambodja ställdes deras återvändande kamrater inför folkdomstolar och avrättades; flyktingar berättar att de tvingats arbeta oavbrutet från gryning till skymning på fälten under bevakning av beväpnade soldater, och att ersättningen för detta arbete var en liten burk mjölk om dagen; lönesänkningar har skett i så gott som alla industrier; att man på många ställen på landsbygden tvingar människor att dra jordbruksredskapen, eftersom man slaktat dragdjuren.

Hitler-beundrare i Nordvietnam

Ett flertal aktiva nazister från 30- och 40-talen återfinns i dag i den nordvietnamesiska statsledningen. Två av dessa är Le Van Thiem, vice ordförande för Hanoi-universitet, och Tran Dai Nghia, ordförande i ett antal statliga kommittéer.
(TDT)

Tillbaka till toppen på sidan

Bokrecension: Fånge i Maos Kina

Bao Ruo-Wang har skrivit en bok som beskriver hans tid i kinesiska slavarbetsläger. Boken är den första i sitt slag och i många stycken unik. Originalet heter "Prisonnier de Mao", en engelsk översättning är utgiven av Deutsch' förlag med titeln "Prisoner of Mao". Vår recension bygger på den tyska översättningen "Gefangener bei Mao" utgiven av Scherz' förlag.

Det finns inte många som har frisläppts från slavarbetslägren i Kina. Och Bao är antagligen den ende som har kulmat ta sig till västerlandet. Orsaken till detta var att Bao hade franskt pass; hans far var korsikan och hans mor kinesiska. Men Bao var född i Kina, talade flytande kinesiska, hade växt upp i kinesisk omgivning och därför behandlades han under sin tid i fång lägret - 1957-1964 - som vilken annan fånge som helst

Bao dömdes för "kontrarevolutionär verksamhet". Han sattes i fångläger som inte stod de ryska i "Gulag'' efter i hårdhet, men som enligt Bao sköttes effektivare, så att slavarbetet gav avkastning för samhället.

Matransonerna var knappa. Den dagliga maten bestod av majsgröt eller grönsakssoppa samt wotou, ett slags majsbröd. Bara vid större helger kunde undantagsvis ris, grönsaker eller kött serveras Under skördekatastrofen 1961 sjönk matstandarden ytterligare. Fångarnas mat bestod då av ruttnande skal från sötpotatis, insektsägg, pappersmassa (!) och t.o.m. sädeskorn som återvunnits från djuravföring. Bao minskade 45 kg under sin fångtid.

Brist på mat var emellertid inte den enda prövningen för lägerfångarna. Varje fånge hölls isolerad utan rättegång tills de gjort en "bekännelse" i överensstämmelse med fängelseledningens krav. Fångarna uppmanades göra bekännelser som det enda sättet att klara sig. Den som överklagade ett straff dömdes ofelbart till ett hårdare straff, för att han "satt sig upp mot samhället."

Alla fångar hjärntvättades, i flertalet fall framgångsrikt. Så berättar Bao att han själv frivilligt gick barfota för att spara "regeringens skoläder". Detta visade att Bao gjort bättring, vilket ledde till att han blev frisläppt i förtid!

Sven Enberg

Tillbaka till toppen på sidan

Maktbalansen tippar över åt Öst!

Från Contras Washington-korrespondent Allan C. Brownfeld

I USA ställer nu många krav på sänkta försvarskostnader och ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna från Europa. Man menar att USA redan är den starkaste makten i världen och att ytterligare militärutgifter bara ger USA s.k. "overkill", dvs. onödig militär styrka. I verkligheten är bilden en annan. Västvärldens militära styrka försämras successivt. Om den nuvarande utvecklingen fortsätter behöver kommunisterna aldrig använda sina vapen för att vinna seger.

I ett tal den 7 december 1974 uttryckte Peter Walker, ansvarig för försvarsfrågor i den konservativa brittiska skuggregeringen, att: "Rösterna för avspänning och nedrustning är lika starka idag som under de mörkaste åren under 30-talet. I västerländska demokratier är nedrustning och avspänning populära, om man kommer tillräckligt långt från det senaste kriget. Under 1930-talet vann Neville Chamberlain stora popularitetssegrar genom att åka till Tyskland och komma tillbaka med ett papper som snart visade sig vara värdelöst.

Under 1970-talet försökte president Nixon på samma sätt höja sin popularitet efter Watergate-affären, genom att åka till Moskva och komma tillbaka med ett lika meningslöst papper."

Peter Walker framhöll att "Historien om de öst-västliga nedrustningsförhandlingarna är historien om låtsasöverenskommelser och katastrofala eftergifter från Väst. På varje punkt där Sovjet förhandlar för att bibehålla olikheter är det olikheter till kommunisternas fördel och varje punkt där man förhandlar för att utjämna olikheter är olikheterna till fördel för västdemokratierna. När kommer Väst att vakna upp inför den allt starkare sovjetiska militärmakten?"

Fakta talar sitt eget språk. 1964 hade USA fyra gånger så många interkontinentala robotar som Sovjet. Tio år senare har Sovjet femtio procent fler än USA. 1964 hade USA mer än tre gånger så många ubåtsbaserade raketer som Sovjet. 1974 hade Sovjet fler än USA. Under samma tio år har USA minskat antalet soldater med en halv miljon och Sovjet har ökat med 125.000. NATO, som hade ett underläge i för hållande till Warszawapakten redan från början har försvagats kraftigt på grund av den amerikanska politikens växlingar i Cypernfrågan. Både Turkiet och Grekland har dragit sig tillbaka från aktivt deltagande i alliansen.

Wolfgang Wagner har i den tyska tidningen Hannoverische Allgemeine noterat: "NATO vittrar sönder i kanten, i den södra delen för att vara exakt. Först drog Grekland tillbaka sina styrkor från NATO samarbetet... Nu hotar Turkiet att följa efter... Återverkningarna är ytterst olyckliga. Västs försvarsstyrka i östra Medelhavet ifrågasätts, även om detta förhållande ännu inte offentligt medgivits. Inte ens ett NATO-plan med rödakorsmarkeringar får numera landa i Grekland utan att först inhämta till stånd... Greklands och Turkiets övergivande av pakten är inte bara ett hot mot NATO:s sydflank utan mot hela paktens framtid."

Lyckligtvis finns det i USA en del röster som höjs mot myten om USA:s nationella säkerhet och osårbarhet. En av dessa tillhör amiral Elmo R. Zumwalt, nyligen pensionerad marinchef.

Amiral Zumwalt förklarade nyligen i Washington att den amerikanska flottans styrka har tillåtits minska så kraftigt att det är tveksamt om den kan fullfölja sina uppgifter.

Zumwalt framhöll att USA är beroende av sjötransporter för många strategiska råvaror, inklusive arabisk olja, och att flottan därför måste ha styrka att hålla sjölederna öppna. Den sovjetiska flottan har en mycket enklare uppgift, att hindra USA:s fria tillträde till oceanerna. Men trots detta har Sovjet ökat storleken och styrkan på sin flotta i en oroande takt, medan USA har minskat storleken på sin flotta.

Som ett exempel på vad som kunde hända om vi fortsätter vår nuvarande kurs, konstaterade Zumwalt att under det senaste kriget i Mellanöstern, var portugisiska flygfält det som möjliggjorde för USA att understödja Israel. Sedan dess har den portugisiska regeringen bytts ut och det är troligt att den nuvarande vänsterregeringen inte skulle upplåta portugisiskt territorium vid en framtida konflikt.

Den aktade brittiska tidskriften Intelligence Digest rapporterar att "Sovjets utveckling av interkontinentala robotar har i allmänhet undervärderats av den amerikanska pressen och den har överskuggats av president Nixons avgång och president Fords koncentration på inhemska ekonomiska problem." Trots att försvarsminister James Schlesinger beskrivit den sovjetiska utvecklingen på detta område som "oroande och långtgående såväl i storlek som vidd," är många i USA - även i kongressen - omedvetna om den allvarliga situationen. Om en attitydförändring inte sker inom den nuvarande majoriteten i kongressen kan Sovjet uppnå militär överlägsenhet - som är Sovjets målsättning - enbart genom USA:s underlåtenhet att vidta lämpliga åtgärder.

DEN MILITÄRA BALANSEN I CENTRALA EUROPA

(i tidskriften finns ett förklarande diagram som inte återges i denna textversion)

NATO: Warszawa-pakten

Antal soldater 1:1,2
Soldater i stridande enheter 1:1,3
Stridsvagnar 1:2,6
Fältkanoner 1:2,1
Taktiska flygstridskrafter 1:2,3

BALANSEN I ATLANTEN

(i tidskriften finns ett förklarande diagram som inte återges i denna textversion)

NATO: Sovjets norra flotta

Övervattensfartyg 1:1,7
U-båtar 1:1,6
Stridsflygplan 1:1,5

USA

Trots kritiken mot den amerikanska statsledningen för militära eftergifter i samband med den s.k. avspänningspolitiken pågår utvecklingen av ett antal vapensystem i USA. Contra kunde i föregående nummer redogöra för en ny typ av "tänkande" minor, som söker upp mål inom en kilometers radie. Här följer en redogörelse för andra aktuella utvecklingsprojekt.

Flygvapen

B-1-bombaren har hittills kostat 2 miljarder dollar i utvecklingskostnader. Och 1975 kommer ytterligare 749 miljoner dollar att satsas. B-1 är både snabbare och mindre än B-52.

Den tar samtidigt fyra gånger så stor last som B-52:an, trots att startvikten bara är två tredjedelar så stor. B-1:an kommer att utrustas med kortdistansraketer, som innebär att bombning kan utföras 20 mil från målet. Utvecklingsarbetet på B-1 beräknas pågå under 1975 och 1976, och de första fasta orderna från flygvapnet kommer att göras i slutet av 1976.

Den första u-båten med Trident-raketer beräknas bli färdig att sättas in i slutet av 70-talet. Systemet kallas ULMS, Undersea Long Range Missile System, och rakettypen Trident 1 har en räckvidd på 750 mil, och Trident 2 1.100 mil. Enligt den aktuella planeringen skall 10 Polarisubåtar med vardera 16 Polarisrobotar ersättas med 10 Tridentubåtar med vardera 24 Tridentrobotar. Dessutom skall 10 ubåtar med vardera 16 Poseidonrobotar byggas om för Trident-robotar. De nybyggda Trident-ubåtarna beräknas med full utrustning kosta en miljard dollar styck

Utveckling av individuellt styrbara stridsspetsar på de nya rakettyperna pågår också. Genom detta utvecklingsarbete beräknar man att även ubåtsraketerna skall kunna precisionsstyras till stridsledningscentraler och raketsilos. Denna utvecklingsfas beräknas dock inte vara fullföljd förrän i mitten av 80-talet.

Landbaserade vapen

Den interkontinentala roboten Minuteman 2 kommer att genomgå detaljförbättringar, speciellt vad avser målstyrning och stridsspetsar. Fram till mars 1976 skall en ny stridsspets, speciellt avsedd för raketsilos testas.

Minutemans efterträdare heter MX, men det är ännu inte säkert om denna raket kommer att produceras i större skala. MX skulle ha betydligt större last än Minuteman, men trots detta kunna avskjutas från samma silos, genom en särskild startteknik som ursprungligen utvecklades för ubåtsrobotar. Raketmotorerna tänds först utanför bunkern. I SALT-avtalet ingår emellertid en klausul om att USA:s raketsilos får byggas ut 15% i storlek.

Genom den nya tekniken är det möjligt att amerikanarna avstår från denna utbyggnad. Man överväger också att göra Minuteman-raketerna (eller deras eventuella efterföljare MX-raketerna) rörliga. Genom en sådan utveckling skulle avskjutningsramperna inte erbjuda något fast mål för fienden. Den 25 oktober 1974 testades således avskjutning av en Minuteman-robot från transportplanet C5-A ("Galaxy") . Tänkbart vore också att placera robotarna på järnvägsvagnar. Men detta bedöms vara förenat med säkerhetsrisker.
DW

Tillbaka till toppen på sidan

Sovjet i u-världen

Sovjet strävar efter att i hela världen flytta fram sina strategiska och militära positioner. Man är i många stycken framgångsrik. Vi har gjort en sammanställning av den aktuella utvecklingen på detta område, på grundval av informationer från ett stort antal av våra ordinarie informationskanaler .

Indien. Indira Gandhis införande av diktatur i Indien uppfattas allmänt som en avgörande seger för Moskva. Sovjet har i åratal odlat förbindelserna med Indien och Indira Gandhi. Fackföreningsrörelsen i Indien har nyligen mottagit 400.000 kronor från Sovjet och inbjudningarna från Moskva till även obetydliga funktionärer i Indien haglar tätt. Sovjetiska förlag satsar enorma summor på indiska diktare och författare. Företag som får kontrakt på leverans av råvaror till Sovjet måste avsätta 10% av fakturabeloppet för att stödja Sovjets underrättelsetjänst i Indien. Sovjet ut rustar både flygvapen och armé i Indien med vapen. Sovjet har också starka ägarintressen i Indiens industri bl.a inom sektorerna järn- och stål, olja, elkraft och maskinindustri.

Persiska Viken. Sovjet har fått till stånd att i ökad utsträckning använda den irakiska hamnen Um Qasr i utbyte mot nya vapenleveranser till den irakiska regeringen. Och Sovjet har utökat stödet till den marxistiska regeringen i Sydjemen (Aden) . Två avancerade radiostationer, avsedda för den sovjetiska flottan i Indiska Oceanen har byggts i Sydjemen, den ena på ön Socotra och den andra i Tarshyne. Sovjet beräknas regelmässigt ha 35 krigsfartyg i området.

Uganda. Sovjet har levererat minst 12 Mig-21-plan, ett antal T-54 tanks, pansarfordon, raketer samt amfibiefordon. 200 ugandier har sänts till Sovjet för utbildning som jetpiloter.

Den sovjetiska pressen har vid upprepade tillfällen uttalat sin uppskattning av Amins politik. I samband med konflikten mellan den brittiska regeringen och Amin om den brittiske författaren Denis Hills, som dömts till döden i Uganda för ofördelaktiga uttalanden om Amin, återgav Isvestija uteslutande den ugandiska versionen av händelserna.

Zambia. Sovjet har levererat bland annat pansarfordon. Under året har minst en större vapensändning från Sovjet till Zambia skett varannan månad.

Libyen. Den libyske ledaren Khadaffi har uppgett (i en intervju i Beirut-tidningen Ad Diar) att Sovjet utbildar tusentals libyska soldater. Khadaffi nämnde särskilt utbildning till piloter och i luftförsvar. Enligt CIA levererar Sovjet nu äldre u-båtar till Libyen, samt toppmoderna Mig-23 och Tu-22-plan. Sovjet har mellan 300 och 600 tekniska militära experter i Libyen (antalet varierar kraftigt vid olika tidpunkter).

Sovjets flotta. Med en takt av nära en u-båt i månaden producerar Sovjet atombestyckade u-båtar av Delta-klassen.

MPLA. Sovjet förser den marxistiska organisationen MPLA i Angola med vapen som används av MPLA i kampen mot befrielserörelserna FNLA och UNITA.

Guinea. Sovjet bygger flottbas i huvudstaden Conakry.

Somalia. Vi har tidigare berättat om den sovjetiska flottbasen i Berbera. USA har nu publicerat flyg- och satellitbilder av anläggningarna. Det uppges vidare att Sovjet levererat 50 Mig-plan, 10 bombplan, 100 tanks samt diverse annan militär utrustning till det afrikanska landet, som har endast 3 miljoner invånare.

Tillbaka till toppen på sidan

Spanien

Unga spanska kommunister följer utvecklingen i Portugal med stort intresse och tillfredsställelse från de små hotellen runt Alfama- och Rossio-torgen i Lissabon. Här kan de smaka på den förbjudna frukten - de kan inte bara skriva "Häng Franco" på husväggarna - de kan också se de senaste porrfilmerna.

Från ett mer komfortabelt högkvarter bevakar också Spaniens kommunistledare Santiago Carillo utvecklingen i Portugal. I sin lyxlägenhet i Paris tar han emot besökare och berättar för journalister att "idag är det inte bara kommunister ifrån Spanien som besöker mig, utan också bankdirektörer, politiker, vetenskapsmän, officerare, carlister till och med Francos brorson Nicolas Franco". De kommer för att höra vad Carillo och de spanska kommunisterna har att säga om Spaniens framtid.

En rad Asociacones Politicos har sett dagens ljus i år i Spanien. Även om de naturligtvis måste vara försiktiga anses de utgöra ett alternativ till Francos falangism, Opus Deis teknokrati och de okontrollerade vänsterkrafterna, Vilka är dessa organisationer och vilka är organisationernas ledare?

1. Falange Española de las Juventu des Obreras Nacional Sindicalistas. Får stöd från de yngre i fackföreningsrörelsen. Leds av Madrid-advokaten Diego Marquez Horillo. Organisationen är för närvarande så ny att varken organisationens namn eller program är definitivt fastställda.

2. Izquierda Falangista (vänsterfalangisterna). En organisation med ursprung på falangens vänsterflygel. Den leds av Rubio Fernandez, Antonio Pellejero och Peramontes Oliver. Högkvarteret ligger i Barcelona, centrum för den spanska (katalanska?) "liberalismen". De tre ledarna menar att Falangen inte kan spänna över både höger- och vänsterflygeln inom rörelsen.

3 Frente Español. En av grundarna var studentledaren David Jato. Anhängarna finns antagligen bland de mer eller mindre legala studentorganisationerna (t.ex. Juveniles Octubre), men har ännu inte formulerat sitt program. En tänkbar ledare är Raimundo Fernandez Cuesta.

4. Acción Pública del Regionalisme. Carlisterna har varken gett upp kravet på sin tronpretendents rätt till den spanska tronen eller kravet på ''regionalism''. Carlisterna har en egen politisk grupp, vars raison d'être är traditionerna.

5. Reforma Social Española En klart socialistisk förening. En av ledarna är Manuel Cantarero del Castillo. Man önskar ekonomisk planering med sikte på större jämlikhet. Organisationen har dock även vissa "högeråsikter" som åsikts-, religionsfrihet och vetenskaplig frihet.

6. Accion Politica. Namnet är nytt, men bakom organisationen står samma personer som står bakom den ansedda Asociación Nacional de Estudios Politicos Actuales, vars målsättning är att få in Spanien som medlem i den europeiska gemenskapen EG. Bland ledarna finns advokaten Leopoldo Stampa och Salvador Serrats Urquiza, den sistnämnde ledamot av Cortes (den spanska riksdagen).

7. Asociacion Politica Proverista är bland de bäst organiserade föreningarna. Den leds av domaren Manuel Maysounave i Vitoria. Gruppen är representerad i 10-12 spanska städer, bl.a. Malaga, Sevilla och Viscaya.

8. Högerflygeln bland kristdemokraterna leds av Frederico Silva i en egen organisation, medan vänsterflygeln under Marcelino Oreja har försökt bilda en organisation som för närvarande heter "Ticato". Både Silva och Orejo är tidigare regeringsmedlemmar - för offentliga arbeten respektive för information och turism.

9. Reforma Democrática som är den grupp som hitintills uppmärksammats mest, och som tycks väcka det största intresset i de kretsar som kan tänkas bli politiskt aktiva. Den leds av Manuel Fraga Iribarnes, som var informationsminister i sju år och som nu är ambassadör i London. Gruppen får främst stöd från den liberala medelklassen och har goda kontakter med kristdemokrater och liberaler runt om Europa. Gruppen ger ut en egen tidning - El Païs.

Den här förteckningen är varken ingående eller nödvändigtvis representativ för det som rör sig i spanska politiska kretsar idag. Grupper långt ut på högerkanten som Blas Pinars Fuerza Nueva och de militanta katolska ungdomarna i Kristi Konungs Soldater kommer helt säkert att intensifiera sin politiska verksamhet framöver.

Efter den snabba och oväntade utvecklingen i Portugal är det svårt att göra några förutsägelser om hur stort inflytande de olika grupperna kan få i det framtida Spanien. Idag finns mer än 50 organisationer av den här typen. Men å andra sidan sätter lagen upp hinder för organisationerna. Det är inte svårt att samla 50 personer till ett konstituerande möte. Men att samla 25.000 underskrifter från 15 olika spanska provinser - som lagen kräver - är en helt annan sak.

Rykten cirkulerar om att den amerikanska regeringen har varit i kontakt med spanska politiker utanför regeringskretsen. Det har också sagts att USA försöker att få med Spanien i Nato, särskilt efter det amerikanske sändebudet Robert Mc Closkeys diskussioner om det spansk-amerikanska försvarsavtalet med utrikesminister Juan Rose Rovira.

Rykten säger också att den västtyske utrikesministern Hans Dietrich Genschers sammanträffande med sin spanske kollega var en trevare från EG om spanskt EG-medlemskap.

Kanske har utvecklingen i Portugal gjort USA och de europeiska stormakterna mer intresserade av att upprätthålla nära förbindelser med Spanien, även om landet inte är demokratiskt "rumsrent". Med tanke på det Portugal där Marcelo Caetano ersattes med en kommunistdominerad militärjunta kommer realpolitikerna i USA och Europa kanske att tvingas välja det minst dåliga av två dåliga alternativ när det gäller förbindelserna med Spanien.

Eric Brodin

Spanska tidningar har nyligen tryckt uppmaningar för Francos avgång. Vanligen formuleras det som att "efterträdarfrågan bör lösas under Francos livstid och inom kort". Första gången sådana tankar yppades offentligt var i tidskriften Triunfo av Gabriel Cisneros. Cisneros betraktas som den mest inflytelserike ideologen i kretsen kring premiärministern Carlos Arias. Pío Cabanillas, f.d. informationsminister uttalade sig i juni officiellt för Francos avgång Eftersom Francos far dog vid 92 års ålder skulle en livförsäkringsstatistiker sätta Francos död någon gång kring 1983.

Det har nu officiellt bekräftats av Francos pressekreterare att Franco i ett personligt brev till president Lyndon Johnson 1965 uppmanade Johnson att dra tillbaka de amerikanska trupperna från Vietnam.
(från Contras Spanienkorrespondent Kilburn MacMurraugh)

Spaniens kommunistparti, Partido Comunista de España, kontrasterar markant mot Portugals kommunistparti. PCE har varit mycket självständigt i förhållande till Moskva och har upprätthållit nära kontakter med det italienska kommunistpartiet. PCE fördömde t.o.m. invasionen i Tjeckoslovakien, vilket emellertid ledde till långvariga inre strider. Majoriteten, under ledning av Santiago Carillo, uteslöt minoriteten, som emellertid sammankallade en egen partikongress som uteslöt majoriteten. Den moskvavänliga falangen under Enrique Líster har senare döpt om sitt parti till Partido Comunista Obrero Español. Båda grupperna har utgett tidningar med identiska namn, Mundo Obrero. Trots att Carillo kritiserat Moskva, och Líster ställt sig på Moskvas linje i de flesta frågor, har Carillo lyckats vinna internationellt erkännande för sin grupp. Men spanska exilkommunister i Sovjet och ytterligare några länder stöder Lísters betydligt mindre grupp.
(POC)

Tillbaka till toppen på sidan

Brev till Contra

Vi får en hel del brev med synpunkter från läsekretsen. Fler brev av detta slag är naturligtvis välkomna. Liksom brev med information som kan vara av värde för läsarna eller idéer till artiklar eller notiser för kommande nummer. Här ska vi ta upp två brev som kommit sedan föregående nummer.

Kärnkraftsvän inget för radio

En prenumerant i Norsborg (utanför Stockholm) berättar att han ringt upp ett av Sveriges Radios "telefonprogram", Ringogram, där man för dagen diskuterade kärnkraft. Samtalet med "telefonslussen" utspann sig enligt följande: -Ringogram. Vad har ni för synpunkt? -Jag är klart positiv till kärnkraft -Ja, då kan ni vara glad att jag inte släpper in er i programmet. Adjö.

Ett annat kärnkraftsprogram

blev aldrig av. Såväl TV1 som TV2 ryckte ut med stora reportageteam för att bevittna då en delegation internationella vetenskapsmän överlämnade en skrivelse undertecknad av ledande energi- och kärnkraftsforskare i hela världen till den svenska regeringen. Skrivelsen var ett led i en internationell kärnkraftskampanj, och överlämnades till de flesta regeringarna i Västeuropa och Nordamerika. När reportageteamen från TV kom och först på platsen fick veta att skrivelsen var positivt inställd till kärnkraften brydde man sig inte ens om att packa upp kamerautrustningen. Såväl TV1 som TV2 åkte tillbaka till TV-huset utan en millimeter film. (Vår uppgiftslämnare här är inte identisk med brevskrivaren i notisen ovan).

En annan brevskrivare

och prenumerant från Lund berättar att han vid flera tillfällen noterat hur för vänsteretablissemanget obehagliga nyheter dyker upp i dagens första nyhetssändning i radio, men att den i senare nyhetssändningar lyser med sin frånvaro, Ett aktuellt exempel inträffade den 13 juni i år. Då rapporterades i en första nyhetssändning att Yasir Arafats palestinska organisation PLO getts status som observatör vid en ILO kongress (FN:s internationella arbetsorganisation) i Génève. Den amerikanska och israeliska delegationen tågade ut i protest. Den svenska delegationen skulle enligt nyhetssändningen ha stött USA:s krav på att PLO ej skulle ges observatörsstatus (eftersom denna organisation inte ens vill erkänna staten Israels rätt att existera).

Saken har sedan inte omnämnts vare sig i press eller radio i Sverige. Enligt vad vi inhämtat från bl.a. International Herald Tribune var det delegaten från amerikanska motsvarigheten till LO (AFL-CIO) Irving Brown, som krävde att PLO inte skulle representeras som observatör vid kongressen om man inte först tog till baka kravet på att Israel skulle krossas. Brown fick stöd av den amerikanska regeringens representant Edmond Persons och av israeliska LO:s (Histadrut) representant Gideon Ben-Israel. Även den svenska delegationen stödde den amerikansk-israeliska linjen vid omröstningen, men följde inte med Brown, Persons och Ben-Israel då de lämnade kongressen i protest. (vid ILO-kongresserna finns fackförenings-, arbetsgivar- och regeringsrepresentanter).

Tillbaka till toppen på sidan

Notiser

Chile-Gallup

En politisk gallup som genomförts nyligen i Chile visar att missnöjet med Allenderegimen var så stort att den nuvarande juntan får ett gott betyg i förhållande till Allende. 65% av chilenarna tycker att de har det bättre nu än innan kuppen 1973. 13% tycker att de fått det sämre 73% väntar sig ytterligare förbättringar, bara 11% väntar sig försämringar. Bland arbetare och bönder väntar sig t.o.m, 80% en förbättring. Det chilenska folket rangordnar juntans förtjänster i följande ordning: 1. Upprättande av lag och ordning 2. Fred, lugn och säkerhet 3. Avpolitisering.

Det skall understrykas att det rör sig om en jämförelse med Allende-tiden och att gallup-undersökningen säger mer om Allende än om juntan. (Allendes regering förklarades olaglig redan innan kuppen av Chiles högsta domstol, eftersom den inte följde Chiles författning; Allende fick 36% av rösterna i president valet 1970.
(Student)

Inflationen avtar i Chile

Juntan i Chile har misslyckats lika katastrofalt som Allende då det gäller att få en rätsida på ekonomin i landet - ända tills i somras. Inflationen har rasat med flera hundra procent om året. Nu har man äntligen börjat följa ekonomiska råd från den s.k. "monetaristiska skolan" i USA och inflationen har hejdats. De chilenska företagen har under många år lärt sig att enda möjligheten att hålla vinsterna uppe var att ofta höja priserna. Genom den nya ekonomiska politiken har företagarna fått erfara att höjda priser leder till minskad avsättning - och många företag har genom dessa erfarenheter t.o.m. genomfört prissänkningar. Än är inflationen långtifrån hejdad - men den nya utvecklingen ger en antydan om att Chiles katastrofala ekonomiska utveckling kan hejdas.

(DW)

Jordreform i Chile

Den chilenska militärjuntan delade under 1974 ut jord till 4.400 arrendatorer. 1975 beräknas antalet bli 15.000. Jorden har förvärvats från storgodsägare. Samtidigt håller man på att upplösa de jordbrukskooperativ som framtvingades av förre presidenten Allende. Detta sker efter omröstning bland kooperativens medlemmar. Det uppges att i ett område röstade 13 av 15 kooperativ för återgång till privat äganderätt.

(TDT)

Svenskar ville utesluta Taiwan

Svenska(!) badmintonförbundet motionerade vid Internationella Badmintonfederatlonens senaste kongress att Republiken Kina (Taiwan) skulle ute slutas ur Badmintonfederationen och ersättas med en representant för den kommunist-kinesiska regimens badmintonförbund. Motionen avvisades.

(FA)

Tibet

Församlingar och religiösa institutioner har praktiskt taget eliminerats av de kinesiska ockupanterna i Tibet. Flertalet tibetanska kloster har tömts på sina dyrbarheter och tusentals buddhistmunkar har skickats bort.

Det framgår av en rapport som sammanställts på uppdrag av Dalai Lama. Rapporten bygger på förhör med tibetanska flyktingar. Mer än 30.000 har tagit sig till Indien sedan 1960.

1959 fanns det ungefär 2.300 kloster och 200.000 munkar i Tibet. Drepungklostret som grundades 1416 hade 3.300 munkar 1959. Idag har det bara några tiotal.

Sera-klostret, som grundades 1419 hade 6.500 munkar 1959. Det är nu helt tömt och ombyggt till kasern. Ganden-klostret som hade 4.000 munkar revs under "kulturrevolutionen".

Den stora centralhelgedomen i Lhasa, som uppfördes på 600-talet, har berövats alla sina ovärderliga bilddekorationer.

Många religiösa föremål, som var tillverkade av ädla metaller eller stenar, konfiskerades av kineserna för att senare dyka upp på marknaderna i Nepal.

Dalai Lamas vinterpalats, Potala, är stängt for tibetaner. Sommar palatset, Norbu Linka, är nu omvandlat till en "folkpark", öppen för allmänheten en gång om året.

Kineserna fortsätter också den militära uppbyggnaden och "sinifieringen" av Tibet. Det finns kinesiska trupper stationerade vid alla strategiska punkter och ett nät av flygfält byggs för närvarande.

Det beräknas finnas 300.000 kinesiska soldater i Tibet. Flyktingarna berättar att det nu finns dubbelt så många kineser som tibetaner i Lhasa. Några flyktingar berättar att de rekryterats för vägbyggen. Vägen - en bergsväg i södra Tibet - sades vara den "segerväg från vilken Kina skulle göra slut på de indiska reaktionärerna." Kineserna har byggt fyra strategiskt viktiga huvudvägar, som förbinder Lhasa med Szechuan-provinsen, Sinkiang, Kokonor och Katmandu.
(TDT)

Laos

Utländska journalister får inte längre röra sig fritt i Laos . Den thailändska tidningen Bangkok Post har förbjudits i landet. Thailand har tvingats stänga konsulaten i Thakek och Savannakhet. Japanska hjälparbetare på den laotiska landsbygden har skickats till Vientiane. Med andra ord: Bamburidån har definitivt gått ned för Laos.
(NZZ)

Björn Gillberg rensar upp

Vänsterextremister, i första hand medlemmar i Sveriges Kommunistiska Parti, men även i viss utsträckning medlemmar i KFML(r), har försökt skaffa sig kontrollen över miljögrupperna. Björn Gillberg, stridbar ledare för Stiftelsen Miljöcentrum i Uppsala, har nu beslutat sig för att rensa upp bland vänsterextremisterna Gillberg framhåller i sin tidning "Miljö och Framtid'' att den yttersta vänstern måste bort från miljörörelsen Endast de demokratiska krafterna har en funktion att fylla i miljörörelsen enligt Gillberg

Spansk opinionsundersökning

En färsk spansk opinionsundersökning ger de kristna demokraterna 22% av sympatierna, socialisterna 21% socialdemokraterna 15% och liberalerna och kommunisterna 9% var.
(LE)

Concorde ingen miljöfara

Det fransk-brittiska överljudsplanet Concorde, som beräknas bli satt i trafik kring årsskiftet 1975/76, är ingen miljöfara, som det har hävdats från visst håll. Bl.a. har gjorts påståenden om att atmosfärens ozonlager skulle skadas genom flygningar med Concorde. En amerikansk regeringskommission har nu konstaterat att om 100 Concorde flögs 4,4 timmar om dagen skulle förändringen i ozonskiktet inte ens kunna mätas, Först efter 1000 års kontinuerlig sådan flygaktivitet skulle effekten på ozonlagret bli lika stor som den som inträffade vid vulkanexplosionen på Krakatoa 26-28 augusti 1883 . Vad beträffar luftföroreningarna uppgår dessa för Concorde till en femtedel av en personbils (räknat per passagerarkilometer)
(LE)

NOTISER SVERIGE

Regeringen anmäld för Europarådet

Europarådet har registrerat en anmälan från fyrtio mödrar i Hässelby mot den svenska regeringen. Anmälarna anser att den nya förskolelagen (som antogs med knapp majoritet i riksdagen) strider mot artikel två i Europakonventionens första tilläggsprotokoll, som innebär att föräldrarna skall tillförsäkras rätt att ge sina barn en undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Enligt den nya förskolelagen får annan än kommun inte driva förskola. Beslutet drabbar framförallt Svenska Kyrkans förskoleverksamhet. Den svenska regeringen har tidigare vägrat att skriva under skolavsnittet i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.
(K&F)

LO tror på ökad energikonsumtion

LO:s ordförande Gunnar Nilsson har förklarat att han anser det osannolikt att Sverige fram till 1985 skall kunna begränsa ökningen av energikonsumtionen till 2% per år. 2% är det mål kring vilket regeringen och moderaterna enats, medan övriga partier kräver lägre ökningstakt. LO är nu - liksom tidigare Industriförbundet - inne på linjen att regeringens förslag innebär en orealistisk begränsning av tillväxten i energikonsumtionen.
(PE)

Rättssäkerhet

Ett skrämmande exempel på bristande rättssäkerhet i landet fick vi nyligen från Helsingborg. Direktör Kaj Bornebusch dömdes i lägsta skatteinstans för skattebrott. Han blev emellertid helt frikänd i nästa instans. Under tiden, innan domen vunnit laga kraft, hade kronofogdemyndigheten på exekutiv auktion sålt Bornebusch' villa för att få ut uteblivna skatter och skattetillägg. Villan som kostat 600.000 kronor att bygga (och som hade ett ungefär lika stort marknadspris) såldes för obetydligt mer än tredjedelen av detta pris. Ur köpeskillingen togs Bornebusch' skatteskuld. När han frikändes i högre instans fick han tillbaka de pengar som tagits ut felaktigt i skatt, men han fick ingen som helst ersättning för att man sålt hans villa med nära 400.000 kronor i förlust. Och vad mer är det finns inga som helst skyldigheter för staten att ersätta förlusten. Bornebusch gör en förlust på flera hundra tusen kronor, därför att han oskyldigt i första instans dömts för skattebrott.

Hyllningssång till Mao i sångbok för grundskolan

"Östern är röd
solen går upp
Kina har fött en Mao Tse-tung
Folkets lycka han strävar för
Huer Hai Ya" (kinesiska för tralala)

Ovanstående text ingår i en sångbok för den svenska grundskolan. Sångboken har JO-anmälts, men JO har avvisat anmälan eftersom sången anses som ett uppfyllande av allsidighetskravet".
(PE)

Grekerna i Sverige

I Göteborg har under en längre tid ett gäng vänsterextremister kontrollerat den grekiska föreningen. Det har inte funnits några möjligheter för medlemmarna att påverka föreningen. Några greker tog därför i början av juni initiativ till en ny grekisk förening, men bråkmakare från den vänsterkontrollerade grekiska föreningen försökte med våld stoppa mötet. Det lyckades. Vid ett andra försök hade man begärt polisskydd, och det Grekiska Samfundet i Göteborg kunde bildas, med Giorgios Papastefanou som ordförande. Det nya samfundet vill vara opolitiskt. På kort tid har det nya samfundet blivit betydligt större än den grekiska föreningen.
(Contras göteborgskorrespondent)

Filmcentrum och skolorna

Filmcentrum är en organisation som har sina lokaler i Filminstitutet på Gärdet i Stockholm. Man samarbetar med den Sveriges Kommunistiska Parti närstående "Folkets Bio". I vissa skolor har man nu beslutat att ta in filmer från Filmcentrum. Detta gäller bl.a. Malmö. Filmcentrum har ungefär 500 filmer. Konsult Ingrid Karsten har i vpk:s tidning Ny Dag berättat om Filmcentrum: "Filmen är ett medium som för fram information vid sidan av Sveriges Radio... Därför har vi kontakt med organisationer som kan konkretisera informationen i handling som Svensk-Kubanska Föreningen, De Förenade FNL-grupperna, Chile-kommittén, Vänsterpartiet-kommunisterna, kommunistisk ungdom (vpk:s ungdomsförbund), R-förbunden m.fl."
(PE)

Sverige och NATO

Mot bakgrund av den allt starkare uppbyggnaden av Sovjets militära styrka på Nordkalotten har Sverige, enligt vad vi erfar, "försiktigt undersökt" möjligheterna av ett närmare militärt samarbete på det praktiska planet med NATO.
(TTPI)

Hamnarbetarförbundet och Moskva

Hamnarbetarförbundet har anslutits till den kommunistiska frontorganisationen World Federation of Trade Unions (WFTU) med högkvarter i Prag. WFTU har så gott som samtliga "fackförbund" i östblocket och ett par kommunistkontrollerade fackförbund i Västeuropa som medlemmar. LO, TCO och det stora flertalet fackförbund i Västeuropa är med i Fria Fackföreningsinternationalen, FFI, som står i motsatsställning till den Moskvakontrollerade WFTU.

Centerröst

Den kände medlemmen i CUF (Centerns Ungdomsförbund) och f.d. landstingsledamoten i Stockholm för (cp) Rune Lanestrand skrev härommånaden i en artikel i Dagens Nyheter:

"Vad som idag behövs är en stenhård facklig kamp ute på arbetsplatserna inte bara för högre löner, bättre arbetsmiljö utan mot hela det förnedrande kapitalistiska systemet".

Det skall tilläggas att Lanestrand blev "petad" av sitt parti inför landstingsvalet 1973. Ledningen för CUF i Stockholm drev då en kampanj för att sätta upp en spränglista, men detta försök misslyckades (och någon spränglista kom inte till stånd) efter det att man låtit frågan om spränglista gå ut på omröstning bland CUF:s cirka 300 medlemmar i Stockholm.

"Arbetarparti"

Sveriges kommunistiska Parti (SKP) uppgav sig vid årsskiftet 1973/74 ha sammanlagt tre aktiva medlemmar vid Göteborgs industrier, en på Volvo och två på Eriksbergs varv. Det är dessa tre som brukar gå under benämningen "arbetarklassen".
(AB)

Nord-Koreas räkningar

En stor nyhet under våren var att Nord-Korea inte kunde betala sina räkningar. Svenska företag hade oreglerade fordringar på 800 miljoner kronor. Senare lät man meddela att fordringarna klarats upp. Enligt vad Contra erfarit rörde detta sig emellertid endast om obetydliga betalningar till vissa företag. Fortfarande är hundratals miljoner i förfallna fordringar obetalda. Att "nyheten" om betalningarna släpptes kan möjligen ha motiverats av "diplomatiska skäl", för att den nordkoreanska kommunistregeringen inte skulle få allt för ofördelaktig publicitet.

Tillrättaläggande (publicerat i Contra nummer 1 1976)

Av föregående nummers notis om Nord-Koreas oförmåga att betala sina räkningar från svenska företag kunde man lätt få intrycket att räkningar för 800 miljoner kr var obetalda. Siffran 800 miljoner avser emellertid den sammanlagda ordersumman från Nord-Korea till svenska företag. Endast en del av detta belopp är förfallet till betalning, och vissa leveranser kommer helt säkert att inställas med tanke på nordkoreanernas dåliga betalningsförmåga. Obetalda förfallna fordringar uppgår idag till cirka 20 mkr.

Tandvårdseffektivitet

En undersökning som gjorts av Stockholms läns folktandvård visar att effektiviteten i folktandvården är underlägsen de privata praktikernas, räknat per tandläkare och arbetad timme. Om en privat tandläkare höll folktandvårdens takt skulle hans inkomster knappast överstiga de fasta kostnaderna (för lokal, utrustning etc). Hans netto skulle ligga under existensminimum. Privattandläkarna utför drygt 50% per arbetstimme mer än folktandvårdens tandläkare. Trots att man inte dessutom skall försörja förvaltning, chefer, kontorister och inspektörer, befattningar som belastar folktandvårdens kostnader (men inte privattandläkarnas) utöver material-, lokal- och direkta arbetslönekostnader.
(GT)

Tandläkarreformen

I kampen mot privattandläkarna beslöt regeringen att införa totalt etableringsstopp för privattandläkare. Under en period fick inte ens privata praktiker överlåtas om innehavaren pensionerades eller avled. (Detta har mildrats något på senare tid). Konsekvenserna av denna politik belyses av ett exempel från Gävleborgs län. En tandläkare i 35-årsåldern avled oväntat och hastigt. Praktiken fick inte säljas till någon av de många kvalificerade spekulanterna. Och landstinget vägrade att köpa utrustningen. Utrustning för 50.000 kronor fick slängas bort Tandläkarens änka blev dessutom skyldig att betala uppsägningslön (enligt den nya trygghetslagen) till tandsköterska och bokföringshjälp under sex månader. För att klara av detta måste hon sälja familjens villa.

Fortsatt inbördeskrig i nazistpartiet

Vi kunde i föregående nummer rapportera att ett "inbördeskrig" utbrutit i det svenska nazistpartiet "Nordiska Rikspartiet". Detta har fortsatt och fördjupats. Ställföreträdande ledaren för partiet Heinz Bürgemeister i Göteborg beslöt i juni att utesluta förre partiledaren Göran Assar Oredsson ur partiet. Oredsson svarade med att utesluta Bürgemeister och dennes närmaste anhängare. Oredsson beskylls av Bürgemeister för "småborgerligt reaktionär självgodhet". Oredssons grupp har under hösten låtit utge partiorganet "Nordisk Kamp" i en offsettryckt utgåva (bulletinen har hittills varit stencilerad), medan Bürgemeister låtit förstå att hans grupp har motsvarande planer. Bägge grupperna tävlar om att vara den mest renläriga anhängaren av Adolf Hitler. Partiet hade - före sprängningen uppskattningsvis 30 aktiva medlemmar i landet.
(AIM, NK)

Nazistiska flottningsarbetare?

Ett flygblad som cirkulerade på en del håll i Norrland under skogsarbetarstrejken var undertecknat "Nationalsocialistiska flottningsarbetare". Flygbladet uttalade sitt helhjärtade stöd för den kommunistinspirerade och olagliga skogsarbetarstrejken. Det fick en hel del uppmärksamhet i socialdemokratiska landsortstidningar. Som adress till de "nationalsocialistiska flottningsarbetarna" uppgavs Nordiska Rikspartiets postbox i Strängnäs. Det finns emellertid all anledning att anta att det endast rör sig om en PR-kupp från nazisternas sida.

Kommunistiska sommarläger

Åtminstone två av Sveriges kommunistiska organisationer har anordnat speciella sommarläger för småbarn. Lägret som anordnades i Tiveden tog speciellt hand om barn i åldern 7-13 år. Det arrangerades av KFML(r). Vpk:s ungdomsförbund Kommunistisk Ungdom planerar att vidareutveckla sin "pionjärverksamhet", som är speciellt inriktad på barn i åldern 7-14 år. Verksamhet av denna typ bedrivs f.n. i Stockholm, Göteborg och Norrbotten.
(Proletären, GP)

KFML(r) och antisemitismen

En rad mer eller mindre antisemitiska artiklar har på senare tid publicerats i "Proletären", KFML(r):s tidning. En bar exempelvis rubriken "Därför måste staten Israel krossas".

Ny utbrytargrupp ur KFML(r)

KFML(r) har, som vi tidigare har kunnat rapportera, sprängts. Den grupp som tidigare har uteslutits ur KFML(r) har börjat utge tidskriften "Enhet" (Gruppen bakom "Enhet" påhejas livligt av Sveriges Kommunistiska Parti, SKP. Det är dock tveksamt om "Enhet" och SKP har särskilt många ideologiska gemensamma nämnare. Det är inte helt osannolikt att ytterligare en kommunistisk grupp kommer att växa fram ur "Enhet", en grupp som liksom de övriga kommer att göra anspråk på att företräda "arbetarklassens" intressen.

Centerungdomar

Centerns Ungdomsförbund för en i vissa avseenden märklig politik. Ett nytt centralt begrepp i CUF:s politik tycks enligt ledaren i "Ung Center" nummer 5/1975 bli "planerad hushållning". Begreppet innebär detsamma som planhushållning, dvs. själva kärnan i det byråkratiserade ekonomiska system som tillämpas av kommuniststaterna i Östeuropa. Bland de motioner som antogs vid CUF:s stämma i Sundsvall den 12-14 juni kan noteras: "produktion av engångsartiklar skall förbjudas"; "stormarknader skall förbjudas; befintliga lokaler skall användas för annan verksamhet"; "höjd reklamskatt, ingen avdragsrätt för företagens reklam och förbud mot direktreklam"; "varje form av betyg skall avskaffas", "stoppa Sveriges deltagande i Eurovisionsfestivalen i TV", "förbjud enarmade banditer", "förbjud tillverkning och försäljning av smällare", "förbjud biltrafik i innerstäderna".

Under rubriken "Kontrollera kapitalet" konstaterades att "Industriländerna kontrollerar idag bl.a. prissättning både på råvaror och industriprodukter". CUF:arna har tydligen varken hört talas om marknadsprisbildning eller oljekartellen OPEC.
(UC)

Bokhandeln Oktober

Sveriges Kommunistiska Parti, SKP, driver 40 bokhandlar med namnet "Oktober''. Enligt egna uppgifter omsätter kedjan 2 miljoner kronor om året. Detta innebär cirka 50.000 kronor per bokhandel. Var och en kan mot denna bakgrund dra egna slutsatser om varför man upptagit undersökningar om ledande i SKP gjort sig skyldiga till "tagande av utländskt understöd".

Kommunister som arbetsgivare

Det var inte länge sedan personalen och företagsledningen vid den kommunistiska (vpk) dagstidningen Norrskensflamman stämde tidningen inför arbetsdomstolen, för att tidningen inte följde lagar och avtal. Nu berättar en person i fackföreningstidningen Fabriksarbetaren att personalen vid Förbundet Kommunists tryckeri i Göteborg inte får avtalsenliga löner. Från Förbundet Kommunists sida anser man att avtalsenliga löner skulle vara ekonomiskt slöseri...

Datasaab hjälper förtryckarna i Öst

Den ungerska exiltidningen Donau Bote uppger att den tjeckiska hemliga polisen under täcknamnet "Institutet för tillämpad matematisk datateknik" upprättat ett system för övervakning av all privat post mellan tjecker och personer i utlandet. Centret ligger i Prags förort Pankrac. Förutsättningen för systemet är de datamaskiner som in köpts i Sverige, USA och Västtyskland.
(EWD)

NOTISER UTLANDET

Mästerspionen Guillaumes bakgrund

Günter Guillaume, mästerspionen för östtyskarna som lyckades bli dåvarande förbundskansler Willy Brandts personliga assistent, har en bakgrund som enligt en kommentator "gjort honom väl lämpad att tjäna en totalitär regim". Günters far anslöt sig till nazistpartiet 1933, och blev så småningom makthavare i partiet. Günter anslöts till Hitler Jugend när han var tio år, och gjorde sig så småningom förtjänt av medlemskap i moderpartiet. Han blev inkallad 1944 och tillfångatogs av britterna i Schleswig-Holstein ett år senare. Han kom senare till Berlin som journalist och "flydde" 1956 till Väst, där han anslöt sig till det socialdemokratiska partiet i Frankfurt 1956.
(LE)

Kina satsar på revolution

Kina satsar nu, efter segrarna i Sydvietnam, Kambodja och Laos, hårdare än någonsin på revolution i grannländerna i Sydostasien. Samtidigt försöker man emellertid spela det diplomatiska spelet om "avspänning". Det är en svår balansgång för kineserna, men satsningen på länderna i Sydostasien kommer säkerligen i huvudsak att följa mönstret från Indokina. Guerilladåden i Thailand ökar. I Burma opererar guerillasoldater med utbildning och vapen från Kina. I Malaysia har den en gång krossade guerillan börjat vakna till liv. Och på Filippinerna har läget försämrats. Det uppges således i Kanada att en kinesisk diplomat har utvisats från landet, och utvisningen skedde för att diplomaten ifråga smugglat pengar till de upproriska filippinska muslimerna via en av deras representanter i USA.
(LE)

Carlos utbildad i Östtyskland

Den internationelle terroristen "Carlos Martinez" eller bara "Carlos" som under sommaren eftersöktes för ett politiskt terroristmord i Paris i så gott som hela Västeuropa, var utbildad i Östtyskland! Den franska polisen fann att en sovjetisk Aeroflot-maskin flugit en flygplanslast terrorister från Damaskus till Östtyskland för utbildning. Efter "militär" utbildning i Östtyskland slussades terroristerna in i Västeuropa, där de gjort sig skyldiga till terrordåd i Frankrike, Schweiz, Belgien, Västtyskland och England.
(DW)

Pressfriheten

Pressfriheten sitter trångt i alltfler länder. Internationella Pressinstitutet i Zürich gör sammanställningar över pressens läge, och sådana sammanställningar är dyster läsning. Pressfrihet är i stort sett bara något som förekommer i Europa och Nordamerika. Och i Europa saknas pressfrihet i hela östblocket, i Spanien och i Portugal. I USA, Kanada, Mexiko, Australien, Nya Zeeland och Japan råder pressfrihet, liksom i Israel. Men sedan är listan slut. I återstoden av världen finns visserligen ett antal länder (Nigeria, Kenya, Libanon, Malaysia) med en antydan till pressfrihet. Men i så gott som hela den återstående världen är pressen underkastad stark myndighetskontroll.
(VTA)

Höjd skatt på utlandspengar i Sovjet

Privatpersoner som får pengar från utlandet betalar idag en speciell avgift på 30% om de vill växla in hårdvalutan i rubel, eller om de vill handla i de speciella västvalutabutikerna (se föregående nummer). Från januari kommer en speciell skatt att tas ut utöver den 30-procentiga avgiften. Skattens höjd är ännu okänd. Bestämmelserna kommer särskilt att drabba de många judar som vill emigrera från Sovjet.
(LE)

Ryska påsken blev arbetsdagar

Genom ett dekret från kommunistpartiets centralkommitté utlystes den 4 och 11 maj i år till arbetsdagar. Detta sammanföll med den ryska påsken (enligt den ortodoxa kalendern) vilket gjorde att regimen stötte sig med stora delar av den ortodoxa kyrkan.

(EWD)

Alexander Solsjenitsyn

uppfattades av många vänsterinriktade västerlänningar som "någon slags socialist" så länge han stannade kvar i Sovjet. Där hade han ju verkligen begränsade möjligheter att tala i klartext, och därav den oklara uppfattningen om Solsjenitsyns inställning till socialismen. Vid presskonferensen i Stockholm den 12 december svarade Solsjenitsyn på en fråga om socialismen: "Om ni noga analyserar vad jag skrivit kommer ni att få se att jag inte har en socialistisk uppfattning. Medan jag fortfarande var i Sovjetunionen fick jag naturligtvis uttrycka mig försiktigt. Men när mina böcker började komma ut i Västerlandet tycktes recensenter och press se mig som en socialist, som försökte rädda socialismens idé... Det finns ingen moralisk form av socialism. Alla moraliska principer talar mot socialismen.

Vem efterträder Bresjnev?

Den amerikanska tidskriften "Problems of Communism" har i en tjugosidig artikel analyserat metoderna att utse ledare för Sovjets kommunistparti. Mot bakgrund av Bresjnevs återkommande sjukledigheter blir frågan om en efterträdare till honom alltmer aktuell.

Artikelförfattaren menar att på kort sikt skulle Andrei P. Kirilenko och F.D. Kulakov ligga bäst till som efterträdare till Bresjnev. Eftersom bägge är förhållandevis gamla (69 respektive 57) rycker emellertid andra personer fram som de mest troliga efterträdarna, om valet av efterträdare dröjer längre än 1976 I så fall skulle V.I. Dolgikh, K.F Katushev och G.V. Romanov ligga bättre till. På ännu längre sikt skulle ett namn som Boris Ponomariev kunna bli aktuellt.

Diktaturen i Indien

Seriösa bedömare i Indien räknar med att det kommer att ta åtminstone sex månader för oppositionen mot Indira Gandhis diktatur att organisera en effektiv underjordisk verksamhet. Bedömningar grundar sig på erfarenheter från den indiska oppositionens agerande gentemot den brittiska kolonialmakten.

Bland de tidningar som har stängts märks det högerinriktade Jan Sangh partiets "Motherland" och "Organiser".

Hanoi har officiellt uttalat sitt stöd för fru Gandhis "socialistiska reformer".

Bland korruptionsskandalerna i Indien är två särskilt omtalade. Den ena - Maruti-skandalen - innebar att fru Gandhis son Sanjay fick licens att tillverka personbilar. I Indiens sedan länge statskontrollerade ekonomi är en sådan licens liktydig med monopol. Till saken hör att det fanns åtskilliga betydligt mer kvalificerade sökanden än Sanjay Gandhi och att Sanjay Gandhi själv bara behövde satsa 1000 rupier i projektet: Den andra skandalen går under namnet 'Nagarwala-mysteriet". Nagarwala dömdes 1971 för att han genom att per telefon förställa sig som fru Gandhi skulle ha lurat den indiska statsbanken på sex miljoner rupier. Kritiker undrar om det verkligen var möjligt för en man att förställa sig så att banktjänstemannen (som kände fru Gandhi sedan gammalt) skulle bli lurad. Kritiken har knappast mildrat sedan Nagarwala dog efter ett år i fängelse.
(TDT, LE, VTA, NZZ)

Panama-kanalen

Utrikesministrarna Henry Kissinger och Juan Tack (Panama) träffade i slutet av förra månaden en preliminär överenskommelse som innebar att suveräniteten över Panama-kanalen skulle övergå till Panama. Fördrag med utländska makter skall emellertid godkännas av den amerikanska senaten och Panama-överenskommelsen har väckt våldsamma protester. Det är redan klart att alla eftergifter vad gäller suveränitetsfrågan kommer att stoppas i senaten. USA köpte kanalzonen "för evärderlig tid" 1903. USA har 14 militärbaser och 12.000 man i kanalzonen. 70% av fartygen är registrerade i USA. Senator Strom Thurmond, en av dem som leder motståndet mot Kissinger säger: "Vi köpte kanalen. Vi betalade för den. Den är vår." Motståndet mot ett panamanskt övertagande av kanalen torde framförallt grunda sig på att en instabil s.k. bananrepublik skulle få kontroll över en av de vattenvägar som är av utomordentligt stor ekonomisk och strategisk betydelse för USA.
(TTPA)

Portugisisk koloni blir sovjetisk?

Den portugisiska kolonin Sao Tomé och Principe (två öar utanför Afrikas västkust) blev självständig i mitten av juli. Den nye presidenten Manuel Pinto da Costa är 65 år. Han är ekonom och har under många år bott i Östtyskland Han väntas föra den lilla ö-republiken rätt i famnen på Sovjet, utan att närmare utröna vilken åsikt invånarna har.
(NZZ)

Portugal

I förra numret kunde vi rapportera att det portugisiska kommunistpartiet fick 40 miljoner kronor i månaden från Moskva, något som väckt stor uppmärksamhet i den internationella pressen, men som knappast omnämnts i svensk press. Bland de portugalnyheter som "kommit bort" i Sverige på senare tid märks att Portugals chefsdelegat vid FN omedelbart blev avskedad efter ett tal som han höll på 30-årsdagen av FN-stadgan. Det dröjde mindre än 24 timmar efter talet innan José Veiga Simao tvingats lämna sin post. Simao, som höll talet i New York, sade bl a att demokratier förtjänar sitt namn först då de garanterar medborgarna mänskliga rättigheter, som tankefrihet och rätten att i fria val på lokal och nationell nivå utse sina egna styresmän. Dessa tankar uppfattades som mycket kritiska mot militärjuntan i Lissabon, som också reagerade snabbt.
(DW)

Tyska socialdemokrater hårda mot extremister

Det tyska socialdemokratiska partiet uteslöt tre medlemmar i Tysklands motsvarighet till SSU, Jusos, därför att de skrivit på ett upprop som gjorts av en kommunistisk frontorganisation "Aktionskommittén för firandet av 30-årsdagen av befrielsen från Hitler-fascismen". Bland de tre uteslutna fanns ordföranden för Jusos distrikt i norra Niedersachsen.
(DW)

Flyktingar från Öst

Antalet flyktingar från Östtyskland till Västtyskland uppgavs 1974 till 5.324. Flertalet flyktingar kommer numera via andra östblocksländer, sedan det automatiska "dödssystemet" vid gränsen mellan Öst- och Västtyskland ytterligare utvecklats.
(TTPI)

President Kekkonens språkbruk

En rad framstående finländska medborgare kritiserade i ett upprop de politiska utnämningarna av "opolitiska" tjänster. Kekkonens språkbruk i svaret på uppropet gör det svårt att förstå att den finländske presidenten trots allt uppnått diplomatiska framgångar. Uppropets undertecknare tillskrivs nämligen som "ni satans klåpare (te saatanan tunarit)
(Express)

"En majoritet är inte aritmetisk"

I en uppmärksammad ledare i Pravda den 6 augusti förklaras, i anslutning till de aktuella händelserna i Portugal, att det är dags för den världskommunistiska rörelsen att överge politiken "enighet till varje pris" och återigen sätta "proletariatets diktatur" i första rummet. Artikeln förklarar vidare att "en majoritet är inte ett aritmetiskt begrepp utan ett politiskt begrepp". Därmed vill man ha sagt att kommunisterna i Portugal har en "majoritet" bakom sig, även om de bara fick 14% av rösterna i valet.
(LE)

Löneskillnader i Kina

Skillnaden mellan en förmans och en arbetares lön kan i Kommunist-Kina förhålla sig som 1:7. Det bör då särskilt noteras att Kina ej har någon progressiv inkomstbeskattning, som fungerar inkomstutjämnande.
(Affärsvärlden)

Rhodesia laddar upp

Rhodesia förbereder sig uppenbarligen för att effektivt kunna bemöta en mer omfattande guerillaverksamhet eller regelrätta militära operationer från grannländerna. Rhodesia satsar också på ökat ekonomiskt oberoende.

I Rhodesia lägger man för närvarande upp lager av importvaror för att klara av en avspärrning, man satsar också på en utbyggnad i den sydafrikanska hamnen i Richards Bay, för den händelse att FRELIMO-regeringen i Mozambique skulle skära av vägarna till hamnen i Beira. Man har också skyndat på byggandet av en ny järnvägsförbindelse mellan Rhodesia och Sydafrika. En andra sådan järnvägsförbindelse övervägs för närvarande. Man satsar också på vidareförädling av landets råvaror. Det viktigaste motivet för en sådan politik är att man minskar den nödvändiga transportkapaciteten, för att upprätthålla exporten.

Man satsar också på att framställa egen kapitalutrustning och bilar av märken som Citroën, Peugeot, Renault och Alfa Romeo sätts samman i Rhodesia. Samma gäller radioapparater och en rad andra tekniska artiklar. Man satsar också helhjärtat på yrkesutbildning - av såväl vita som svarta.

Industrialiseringen i Rhodesia har varit snabb och man satsar uppenbarligen hårt på en fortsatt utveckling av landet för att göra det så lite sårbart som möjligt för hårdare ekonomiska sanktioner i framtiden.
(TTPI)

Sydafrika

Förändringar till det bättre tycks nu vara på gång i Sydafrika. Delvis som en följd av det internationella trycket och trycket från den engelskspråkiga pressen (de engelskspråkiga är en "liberal" minoritet bland de vita i Sydafrika), oppositionspartierna och kyrkorna. Bland förändringar kan noteras: svarta tillåts nu äga land i områden som tidigare endast varit reserverade för vita, teatrar är inte längre segregerade, sportevenemang med "blandat" deltagande uppmuntras, skyltar med "Net blankes Whites only" försvinner alltmer. T.o.m. lyxhotell tar numera emot svarta gäster Och det system som skulle reservera de bästa jobben för de vita har kollapsat under trycket av alltför stor efterfrågan på kvalificerad arbetskraft (företagsamheten har traditionellt varit mycket skeptiskt inställd till apartheid). Förbudet för de svarta att bilda bolag och att ägna sig åt affärer med annat än dagligvaror har upphävts. De svarta har genom reformerna i stort sett återvunnit den position de hade 1967, då apartheidpolitiken skärptes. Det är emellertid ett principiellt viktigt steg som nu tagits av regeringen.
(EWD, LE)

Befrielserörelser i Sydvästafrika

Sydvästafrika, som förvaltas av Sydafrika, och ibland benämns Namibia, är ett mycket glest befolkat land. Landet har tre kvarts miljon invånare, varav 90.000 vita. Det var en tysk koloni fram till första världskriget.

Väpnad kamp mot den sydafrikanska administrationen av Sydvästafrika började 1966, av organisationen SWAPO, South West African People's Organization. SWAPO sände guerillasoldater till Sydvästafrika från bl.a. Angola. SWAPO och dess ledare Sam Nujoma, betraktas som politiskt obundna, dvs. man har inga direkta sympatier för någon av stormakterna. Man får dock visst stöd från Sovjet, men detta är begränsat till sin omfattning.

En konkurrerande organisation går under namnet SWANU, vars ledare heter Clemens Kapuuc. SWANU, South West African National Union, har utomordentligt begränsad aktivitet och utgör på inget sätt något hot mot den sydafrikanska administrationen, på det sätt som SWAPO skulle kunna göra på lång sikt.

Sydafrika har erbjudit landet självständighet, men vill i så fall dela landet i två delar. En nordlig "helsvart" del och en sydlig "federation" mellan svarta och vita. De svarta nationalisterna torde inte vara intresserade av denna lösning, eftersom den skulle undandra dem kontrollen över en stor del av Sydvästafrikas rika naturtillgångar.
(POC)

Uppåt för Sudan

Sudan, det stora landet på gränsen mellan det "svarta" och "arabiska" Afrika, är än så länge ett av de 20 fattigaste länderna i världen. Men Sudan har utvecklingsmöjligheter. Det finns stora landområden som skulle kunna odlas upp. Det såg långe ut som om landet skulle slitas sönder av inbördesstrider och att en socialistisk ekonomisk politik skulle sabotera alla möjligheter till ekonomiska framsteg. Situationen har under de senaste åren ändrats markant. President Numeiri har nått en politisk överenskommelse som gjort slut på det tidigare inbördeskriget, och han har övergett ryssarna, som tidigare hade ett starkt inflytande på landets politik. Idag uppmuntras utländska investeringar och regeringen satsar på en rad infrastrukturella utvecklingsprojekt (vägar, bevattningsanläggningar m.m.) Den ekonomiska utvecklingen tycks ha kommit igång och Sudan bör ha goda möjligheter att inom några år lämna de allra fattigaste ländernas krets.
(LE)

Tanzania

Tanzania är ett av Sveriges s.k. huvudmottagarländer för u-hjälp. Landet för en doktrinär socialistisk politik under ledning av diktatorn Julius Nyerere. Landet är numera ett praktiskt exempel på att socialism leder till ekonomiska bakslag även i u-länder. Valutareserven är nu nere i 75 miljoner dollar, vilket motsvarar tre veckors import. Regeringen i Tanzania har inte längre råd att driva några egentliga utvecklingsprojekt. Alla pengar måste användas till löpande utgifter. Jordbruksproduktionen har minskat kraftigt. Kaffe exempelvis från 50.000 1966-67 till 30.000 ton 1973-74. För sisal är motsvarande siffror 225.00O och 155.000 ton.

En del av bakgrunden till skördebakslagen är Nyereres s.k. Ujamaa-politik. Man har genom denna politik strävat att bygga upp ett nytt system byar, och att samtidigt bryta ned den gamla samhällsstrukturen. Gamla byar har bränts ned och befolkning har tvingats till de platser där de nya ujamaa-byarna enligt regeringens beslut skulle ligga. Där har varken funnits råmaterial till bostäder eller vatten i många fall. En tredjedel av byarna låg så illa att de måste flyttas en andra gång. Enda sättet att driva igenom ujamaa-politiken trots befolkningens protester har varit en väl utbyggd militär och polis.
(TTPI)

Nigerianisering

Nigeria har - framgångsrikt - satsat på en "kapitalistisk" utveckling av landets ekonomi. Industrin har under de senaste åren "nigerianiserats", men detta har skett genom att inhemska kapitalägare successivt övertagit den utlandsägda industrin. Regeringen har underlättat processen genom fördelaktiga lån, men har själv avstått från att förvärva företag.
(TTPI)

Huber Matos

Amnesty International vädjar om stöd för Huber Matos, som sitter fängslad sedan 1959 på Kuba. Huber Matos stödde Fidel Castros kampanj mot Batista-regimen och var befälhavare för rebellarmén i provinsen Camaguëy. 1959 protesterade han mot Castros prokommunistiska politik. Han arresterades omedelbart och dömdes till tjugo års fängelse. Han uppges nu sitta La Cabana-fängelset i Havanna. Huber Matos är en av tiotusentals politiska fångar på Kuba.

Amnesty uppmanar allmänheten att sända hövligt formulerade vädjanden om hans frigivning till Fidel Castro, Premier Ministro, La Habana, Kuba.
(AI)

Sovjet kidnappar egen diplomat

Jurij Chernilin arbetade tidigare vid det internationella atomenergiorganet IAEA i Wien. När Chernilin skulle åka på tjänsteresa till Thailand, Japan och USA bortfördes han av polis under mellanlandningen i Tashkent i Sovjet. Moskva lät senare meddela IAEA att Chernilin drabbats av en "hjärtattack". Det anses sannolikt att Chernilin avlägsnades från sin post sedan han vägrat att tillmötesgå KGB:s krav på att han skulle utnyttja IAEA som bas för spioneri.
(EWD)

KGB och Stern

Den brittiska säkerhetstjänsten varnade för flera år sedan den västtyska "Vertrauens-Männer Gremium des Bundestages" för att KGB använde den västtyska veckotidningen Stern (med miljonupplaga) för att "läcka" ut uppgifter som KGB ville få spridda i Väst. Förbundsdagsutskottet vidarebefordrade aldrig misstankarna till Sterns ledning och vidtog inte heller några andra åtgärder. Stern blev senast ryktbar då den publicerade en telefonavlyssnad konversation mellan två ledande västtyska oppositionspolitiker, Biedenkopf och Kohl. Hur Stern fick det avlyssnade samtalet är höljt i dunkel,. men det finns nu mycket som tyder på att KGB låg bakom, och att man gjorde ett misslyckat försök att tillskriva avlyssningen CIA.
(DW)

Underjordiskt tryckeri i Sovjet

I förra numret av Contra kunde vi berätta att Sovjets hemliga polis KGB sprängt ett illegalt tryckeri i Lettland. Det har nu blivit bekant att det kristna "förlag" som drev tryckeriet i Lettland har tillgång till ytterligare ett tryckeri. De som greps i samband med raiden mot det första tryckeriet har nu dömts till fängelse i mellan 2 och 4 år. Man tryckte bl.a. Nya Testamentet och kristna sångböcker.
(EWD)

Östtysk propagandaverksamhet

Den västtyska regeringen har analyserat den östtyska internationella propagandan. Östtysklands propaganda arbete är koncentrerat till vissa länder i huvudsak: Finland, Sverige Cypern, Portugal, Schweiz och Österrike. Dessutom inriktar sig den östtyska propagandan på arabstaterna, Indien och Japan.
(DW)

Väst ger teknisk hjälp till Sovjet

En liten studie med namnet "National Security and Trade with the Soviet Union" har nyligen publicerats i England. I studien visas bl.a. att
·66% av alla sovjetiska handelsfartyg byggts utanför Sovjet
·80% av alla dieselmotorer i sovjetiska handelsfartyg byggts utanför Sovjet
·men att de återstående 20% som byggts i Sovjet framställts med teknisk hjälp från tjeckiska Skoda eller danska Burmeister & Wain. Och att inga dieselmotorer över huvudtaget byggts med uteslutande sovjetisk teknik. Författaren noterar att 71 av 84 identifierade fartyg som levererade vapen och utrustning till Nordvietnam under kriget var byggda utanför Sovjet. Återstående 13 hade samtliga försetts med dieselmotorer från Skoda eller Burmeister & Wain, eller motorer byggda efter dessa företags ritningar.
(EWD)

"Sacharov-tribunal" i Köpenhamn

I Köpenhamn arrangeras den 17-19 oktober en "Sacharov-tribunal". Vittnen kommer att höras om de sovjetiska fånglägren. Arrangerandet av tribunalen har gjorts efter förslag av den sovjetiske oppositionsmannen Andrei Sacharov. Sacharov själv kan dock inte närvara, eftersom han befinner sig i Moskva.
(Chr)

Börsen i Sovjet

I Sovjet finns naturligtvis ingen aktiebörs, men det finns en livaktig "svart börs". Bland de varor som handlas flitigt på "svarta börsen" är förbjudna böcker De senaste marknadsnoteringarna är följande: Gulag-arkipelagen av Alexander Solsjenitsyn kostar mellan 60 och 80 rubel i de baltiska hamnstäderna, mellan 150 och 160 rubler i Leningrad och Moskva. "Playboy", den amerikanska herrtidningen, kan man få för 30 rubler i Baltikum och för mellan 40 och 50 rubler i storstäderna. En yrkesarbetare har en månadslön på cirka 150 rubler (netto efter skatt).
(EWD)

Koncentrationsläger i Bulgarien

Den bulgariska exiltidningen Sloboden Narod har nyligen publicerat en berättelse av den politiske flyktingen Peter Stoitchev. Stoitchev berättar att han tillbringat tre år i ett koncentrationsläger för politiska fångar på en sumpig ö i Donau, nära den lilla staden Belene. Stoitchev berättar att lägret innehöll ungefär 1.300 fångar 1974, bland dem många tillhörande de muslimska och makedoniska minoriteterna i Bulgarien, men också hundratals medlemmar av rent bulgariska partier, exempelvis socialdemokraterna (Peter Peyeff) eller bondepartiet (Grigor Daneff).
(EWD)

Pojke drunknade i Spree

En händelse som belyser den östtyska regimens inställning till människoliv inträffade den 11 maj i år. En femårig pojke, son till en turkisk gästarbetare i Berlin, föll i floden Spree, alldeles vid gränsen till Östberlin. Just där pojken föll i tillhör stranden Väst-Berlin, men hela floden Öst-Berlin. Östtyska gränsvakter vägrade räddningsmanskap från västsidan att sätta i en båt för att rädda pojken. Eftersom han fallit i östberlinskt vatten skulle han räddas från östsidan. Det tog emellertid nästan en timme för östberlinarna att få fram en båt, och under denna tid drunknade pojken.
(LE)

Revolt i Jugoslavien

Omkring årsskiftet 1974/75 inträffade en mindre revolt i de albanska delarna av Jugoslavien. Revolten krossades av armén och polisen. Antalet dödsoffer är okänt. Fem ledare för revolten dömdes till mellan fem och nio års fängelse enligt de jugoslaviska tidningarna Politika och Borba den 15 januari. Neue Zürcher Zeitung har rapporterat att mer än hundra personer arresterats av den jugoslaviska polisen i samband med revolten.
(EWD)

Nya oroligheter i Kina

Från Kina sipprar nyheter om oroligheter i hamnstaden Hangchou ut. Bl.a. har nyheter kommit ut genom rapporter i provinsradion i Chekiang-provinsen. En del nyheter från Hangchou har också kommit ut via andra kanaler. I Hangchou har under en längre tid pågått en konflikt mellan "höger-" och ''vänstergrupper''. När "vänstern" försökte arrangera en strejk mot "den borgerliga högern" omvandlades strejken snabbt till en strejk för högre löner, dvs. en typiskt "borgerlig" strejk enligt kinesiskt synsätt. Kommunistpartiets vice ordförande Nang Hung-wen skickades redan i mars till Hangchou för att återställa ordningen, men han misslyckades. Uppdraget gick sedan till Teng Hsiao-ping (som tillhörde dem som utrensades under kulturrevolutionen). Han fick till sin hjälp en brigad (cirka 5.000 man) från armén i Nanking. I Hangchou har emellertid även senare rapporterats om problem, koncentrerade till den tunga industrin. Och den 23 augusti rapporterade Peking-radion att 4.500 soldater och officerare fått sättas in direkt i produktionen för att hålla denna igång (bl.a. kött- och tobaksindustrier). Hangchou var tidigare ett populärt utflyktsmål för officiella besökare i Kina (bl.a. president Nixon). Hangchou är nu sedan länge spärrat för utländska besökare. Det enda kända besöket i år gjordes av en brittisk journalistdelegation mellan den 9 och 10 maj. En representant för myndigheterna i Hangchou medgav att det förekom en väggtidningskampanj mot myndigheterna, och under natten låstes hissarna på hotellet för att förhindra britternas "privata utflykter". I övrigt fick journalisterna bara följa ett strikt utstakat program, som i stort sett bara omfattade en tur på en sjö i närheten. Man fick inga möjligheter att se stan.

Oroligheter rapporteras också från vissa andra delar av Kina. I Sian (Shensi-provinsen) förekommer "fraktionsstrider". Och i Tsinghai-provinsen mobiliserade partiet den sista juli "massorna" för att utrota "den skadliga borgerliga fraktionalismens inflytande". Och i Fukien-provinsen (närmast Taiwan) har förstesekreteraren i partikommittén krävt att "felaktiga tendenser måste bort", en fras som känns igen från kulturrevolutionen.
(NZZ)

Amerikansk TV och Vietnam

Det har gjorts gällande att det var massmedia som avgjorde vietnamkonflikten till kommunisternas förmån. Detta gäller även amerikanska massmedia. Nu har en vetenskaplig studie av Dr Ernest Lefever presenterats som styrker detta påstående. Han har studerat det amerikanska TV-bolaget CBS' nyhetsrapportering från Vietnam, 1974. I 651 fall omnämndes saker som innebar kritik mot den amerikanska vietnampolitiken, medan stöd uttalades i endast 153 fall. Och i de fall "tyckare" citerades var det så gott som uteslutande kritiker av regeringens politik.
(TTPI)

Tillbaka till toppen på sidan