Här en artikel ur Contra nummer 1 2010
Se mer på www.contra.nu!
Gabriella minns
Raoul Wallenberg
av Tommy Hansson
Gabriella Kassius var i 25-årsåldern när hon
kom till Sverige början i av januari 1947 efter att ha fått
ett stipendium för att läsa teaterhistoria. Ett par år
tidigare, 1944–45, hade den ungerska studentskan upplevt sitt livs
äventyr när hon bistod Raoul Wallenberg på svenska legationen
i Budapest med att rädda ungerska judar undan den nazityska Förintelsen.
Det är under ett seminarium i Sundbyberg i början av december
2009, arrangerat av Svenska fredsfederationen i samarbete med Sveriges
interreligiösa fredsråd, som jag hade förmånen att
få höra 87-åriga Gabriella Kassius berätta om sina
erfarenheter av arbetet tillsammans med Raoul Wallenberg i Budapest 1944–45.
–Sommaren 1944 läste jag Schopenhauer och andra filosofer för
att tentera i filosofi vid universitetet i Budapest. Via Valdemar Langlet,
som var svensk lektor vid universitetet och en underbar människa,
presenterades jag, och andra som ville ställa upp och hjälpa
till, för Raoul Wallenberg. Han hade kommit till Budapest den 8 juli
1944 och var klädd i fältuniform och båtmössa. Han
tog emot oss mycket vänligt och beskrev arbetsuppgifterna.
De unga medhjälparna skulle, noga taget, hjälpa den 32-årige
svensken med att utfärda svenska så kallade skyddspass, vilka
skulle delas ut till ungerska judar för att rädda dessa undan
den utrotning som Adolf Eichmann beordrats utföra. Wallenberg hade
på amerikanskt initiativ sänts till Budapest, officiellt som
ambassadsekreterare, men med den egentliga uppgiften att rädda så
många judar som möjligt.
700 000 till Auschwitz
Situationen för de ungerska judarna var vid denna tid desperat.
–1944 spetsades allting till, minns Gabriella Kassius på sitt
engagerade sätt. I mars antogs Nürnberglagarna, genom vilka
judarna förlorade alla medborgerliga rättigheter, i Ungern.
Som judar definierades alla som inte hade fyra ”ariska” anfäder.
Hela den ungerska landsbygden rensades på judar, och det beräknas
att omkring 700 000 deporterades till det tyska dödslägret
Auschwitz i Polen. Detta väckte en enorm reaktion i länder som
USA och Schweiz, och internationella hjälpinsatser drogs igång,
där även Sverige blev involverat.
–Det underströks hur viktigt det var att vara absolut rättvis
och inte försöka rädda släktingar och vänner
i första hand, säger Gabriella Kassius. Det fick inte gå
inflation i skyddspass, så att dessa blev värdelösa.
Gabriella Kassius minns när naziledaren Szálasi tog över
efter amiral Horthy.
–Plötsligt försvann amiralens röst i radion. Allt
blev tyst. Man hörde kanondunder i bakgrunden, och så kom Szálasis
röst. Personalen på legationen blev förtvivlad, man tvingades
helt ändra sitt arbete. De tidigare använda ”svenska husen”
gällde inte längre, utan folk togs ur husen och föstes
ihop för vidare transport.
”Ett slags besatthet”
Gabriella beskriver Raol Wallenbergs sätt att arbeta som ”ett
slags besatthet.”
–Wallenberg använde all sin uppfinningsrikedom för att
rädda så många liv han kunde ur mördarnas händer.
Han använde sig bland annat av dollar, cognac, whisky… I november
1944 samlades emellertid många judar ihop för att marscheras
till gränsen mot Österrike. De som inte ville eller kunde gå
med sköts ned.
Raoul Wallenberg krävde att få totalt fria händer från
svenska utrikesdepartementet. Hans enorma arbetsbörda tog, enligt
Kassius, ut sin rätt:
–Han hade en oerhörd spontanitet och gjorde vad som föll
honom in, men ibland blev han deprimerad. Han magrade, håret föll
av, han hann inte tvätta sig och rentav luktade… ändå
var vi flickor alla förälskade i honom! Gabriella Kassius ger
ett exempel på Wallenbergs förmåga att improvisera.
–Om vi inte hittade några släktingar till ungerska judar
i Sverige sa han: ”Har ni inga telefonkataloger?” Jag minns
bland annat en katalog från Lidingö med fina namn i!
–När Raoul Wallenberg gav sig i väg från legationen
hade han, berättar Gabriella, med sig ett brev där han gjort
upp riktlinjer för en humanitär organisation med arbetsnamnet
”Wallenbergs institution för räddning och återuppbyggnad”
omfattande bland annat rättshjälp för krigsskadade, hjälp
till självhjälp, skapande av arbetsmöjligheter, hjälp
till att skaffa bostad och så vidare.
Försvann i Gulag
Men så kom den ödesdigra januaridagen 1945, då Raoul
Wallenberg togs tillfånga av de sovjetiska styrkor som nalkades
Budapest. Han placerades i Lubjankafängelset och försvann i
den sovjetiska Gulagarkipelagen.
–Troligen ansåg ryssarna, med tanke på Wallenbergs amerikanska
förbindelser, att han var en amerikansk agent. Och ingen hjälp
fick han av den svenska regeringen.
Gabriella Kassius anlände till Sverige i januari 1947. Därefter
arbetade hon på bibliotek och i bokhandel innan hon fick anställning
som lärare. I Sverige gifte hon sig och bildade familj.
