Expo-affären - kampanjjournalistik

- som saknar eftertanke och kritisk granskning



Tidskriften Expo har fått medial uppmärksamhet som saknar motstycke under sommaren 1996. Svensk press har återigen visat att när drevet går så kastas all kritisk granskning och all eftertanke över bord.

Ett kriminellt belastat gäng av politiska vettvillingar har genomfört olika aktioner för att stoppa tidskriften Expo. Det är dåd som måste uppmärksammas och fördömas. Polisens handläggning av Expo-ärendet är undermåligt och måste kritiseras.

Men dåden och polisens inkompetens innebär ju inte att tidskriften Expo blivit bättre. Det finns all anledning att kritiskt granska en tidskrift som hittar rasister bakom varje buske och som med ett enormt datoriserat personregister försöker skapa "guilt by association" med mycket långsökta kopplingar och associationer. Joseph McCarthy framstår som en simpel amatör jämfört med Expo. När en tidskrift som Expo fritt och utan hämningar börjar insinuera att liberaler och demokrater är rasister eller att judar ägnar sig åt antisemitism, så finns det anledning att vara skeptisk. Expo fastställer - hur ska vara osagt, redaktionen är i stort sett okänd - vad som är politiskt korrekt. Den som yttrar sig utanför ramarna för det politiskt korrekta som fastställts av den lilla hemliga gruppen utan insyn beskylls sedan lättvindigt för rasism eller andra lika skamliga saker. Det är anmärkningsvärt att en del journalister svalt sådana påståenden och fört dem vidare utan kritisk granskning.

Några exempel på vad som inte är politiskt korrekt enligt Expo. Per Landin skrev i Dagens Nyheter den 11 januari om ett bombattentat i Tyskland där så kallade AntiFa-grupper sprängt ett tryckeri i Weimar i luften. Tryckeriet ägdes av den stora dagstidningen Frankfurter Allgemeine, en av Tysklands mest välkända och välrenommerade, och hade tryckt tidningen Junge Freiheit, en intellektuell högertidning som AntiFa-grupperna misstyckte till. I Expo nummer 2 1996 finns ett helsidesangrepp mot DN för att man över huvud taget publicerat artikeln - Junge Freiheit är nämligen inte politiskt korrekt och då är det otillbörligt att publicera material som berättar om att tidskriftens tryckeri sprängts. Det bör tilläggas att Expos samarbetspartner i Tyskland heter AntiFa Infoblatt. AntiFa-Bewegung, en motsvarighet till den i Sverige verksamma kriminella gruppen AFA, är föremål för uppmärksamhet från den tyska säkerhetspolisen och beskrivs i deras årliga sammanställning över extremistgrupper, Verfassungsschutzbericht.

Ett annat exempel på tidningar som inte är politiskt korrekta är Svenska Dagbldate. I Expo nr 3(1996 angrips tidningen för att den publicerat en artikel av genetikprofessorn Marianne Rasmuson i Umeå. Anders Björnsson skriver i Svenska Dagbladet den 14 juni: "Helgonförklarade antirasistmagasinet Expo, som haft bombkastare bland personalen, brännmärker denna sidas redaktör för att ha publicerat en misshaglig artikel Genetikprofessorn Marianne Rasmuson hade nämligen i en kommentar till Herrnstein/Murrays omtalade bok The Bell Curve visserligen förhållit sig skeptisk till författarnas huvudresultat om ett belagt samband mellan ras och intelligens (den skepsisen uppfattar inte Expo-skribenten) men också tillåtit sig att kritisera dem som helt förnekar biologiska faktorers inverkan på sociala egenskaper som ras och intelligens. Sådana 'rasbiologiska uppfattningar' som professor Rasmusons får tydligen inte framföras ens i andra pressorgan än Expo - enda grunden för en eventuell uprördhet. Jag anser tvärtom att det är absolut nödvändigt att de framförs, att de bemöts om så är befogat, att de finns med i den offentliga diskussionen. Debattförbud har ingenting i rättsstaten att göra, om Expos hållning blev allmänt förekommande skulle svensk demokrati vara utsatt för ett ytterst allvarligt hot - det har Tommie Ullman här under strecket igår alldeles rätt i." (Tommie Ullman är medarbetare i tidskriften Contra)

En enkel granskning visar att Expos mystiska ägare Hill-stiftelsen inte ens registrerat sig enligt gällande lag. Det går vidare att konstatera att en person som uppgett sig vara redaktionsmedlem i Expo dömts för en rad brott mot yttrandefriheten (sabotage, hot m m) i Uppsala.


Läs mer om Expos tvivelaktiga bakgrund här.

Läs bakgrundsmaterial om Expos märkliga skriverier om Contra här.

Läs om de hot som tidskriften Contra utsatts för här.

Tillbaks